Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige - Vilhelm Ekelund - Herman Nilsson-Ehle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lakonisk, hans stil utformades pä ett egenartat sätt, hans språk blev fullt av innebörd, icke alltid
öppet för läsaren, blev kryptiskt. Det var som om han hade fruktat för att bli alltför tillgänglig,
populär. Men egentligen var det väl så, att han inventerade sitt språks tillgångar och
uttrycksmöjligheter i en önskan att åt det som han ville säga ge den fulla meningen.
Ekelunds författarskap på prosa fick sitt eget värde såsom en själs fortlöpande journaler, men
också därför att här som annars ingenstans hos oss perspektivet hölls öppet bakåt, mot den
gamla litteraturen. Det var gott att veta att det levde en person som hade dragit sig ur den stora
kulturcirkusen och tänkte på annat än det aktuella, läste och studerade andra auktorer än de
moderna. När man läser de Ekelundska prosaböckerna kommer man i det bästa sällskap. Det finns
lärdom att hämta ur dem, och det finns visdom.
Herman Nilsson-Ehle
Den världsberömde växtförädlaren
och ärftlighetsforskaren professor
emeritus Herman Nilsson-Ehle avled i
Lund den 29 dec. Han var född 1873.
Resultaten av hans vetenskapliga
verksamhet inom botanikens och ärftlighetslärans
områden är av sådan art att de skall
bestå genom tiderna, skrev professor
Robert Torssell i Sv. D. och fortsatte:
Dessa resultats tillämpning inom’ medicinen
samt inom jordbruks- och skogsforskningen har
varit och är av genomgripande betydelse. Särskilt
av Sveriges lantmän omfattas namnet
Nilsson-Ehle med beundran och tacksamhet.
Förklaringen till den ömsesidiga förståelse,
som alltid rådde mellan den store
vetenskapsmannen Nilsson-Ehle och jordbrukarna, ligger nog
till stor del i det förhållandet att Ehle var
utgången från ett jordbrukarhem. Efter studier
vid Lunds universitet kom Nilsson-Ehle redan år
1900 till Sveriges utsädesförening i Svalöv, där
han erhöll uppgiften att åt jordbruket framställa
nya högre avkastande och även i övriga
avseenden bättre sorter av havre och vete. Samma år
inträffade en inom den vetenskapliga världen
märklig händelse, i det att då trenne forskare,
helt oberoende av varandra, återupptäckte de mendelska ärftlighetslagarna, varigenom grunden
lades till den exakta ärftlighetsforskningen. För växtförädlingen blev dessa upptäckter av
genomgripande betydelse, och på grundvalen härav upplade Nilsson-Ehle sitt forskningsarbete. Detta
ledde inom kort till upptäckten av s. k. homomera (likverkande) faktorer, varom bevis
framlades i Nilsson-Ehles doktorsavhandling 1909. Härigenom blev det möjligt att icke blott
förklara den lagbundna nedärvningen av kvalitativa egenskaper, såsom blomfärg, hårighet o. s. v.,
utan även att förstå ärftlighetsgången för kvantitativa egenskaper, d. v. s. sådana egenskaper,
som framför allt är av betydelse vid växtförädlingen, såsom avkastningsförmåga, tidighet och
motståndskraft mot sjukdomar. Ett flertal nya för jordbruket värdefulla sorter blev också
resultatet av Nilsson-Ehles arbete vid Svalöv.
Den unge forskaren fick snart motta förmånliga erbjudanden om anställningar utomlands från
vilka han dock avstod. Han blev i stället 1915 efterträdare till Bengt Lidforss på en professur i
botanik vid Lunds universitet. För att Nilsson-Ehle skulle beredas tillfälle att mera odelat ägna
sig åt sitt huvudområde, ärftlighetsläran, inrättades för honom 1917 en personlig professur i detta
ämne. Men vid den gamle Svalövschefen Hjalmar Nilssons bortgång 1925 knöts Nilsson-Ehle
åter till Svalöv, nämligen såsom chef för föreningens praktisk-vetenskapliga verksamhet, vilket
uppdrag Nilsson-Ehle innehade jämsides med professuren i Lund. Den personalunion, varigenom
sålunda den teoretiska ärftlighetsforskningen och den därpå grundade praktiska växtförädlingen
med dess rika, mångsidiga material förenades, blev berikande för båda dessa verksamhetsgrenar.
Under Nilsson-Ehles ledning genomgick Sveriges utsädesförening en rik utveckling, som berörde
icke blott verksamheten i Svalöv utan även föreningens arbete vid dess filialer inom skilda
delar av landet. Under Nilsson-Ehles tid grundades sålunda bl. a. kromosomlaboratoriet, varvid
en helt ny förädlingsmetod lanserades, vars praktiska värde först under senare år börjat kunna
överblickas. Under denna tid upptogs ännu en ny förädlingsmetod, vid vilken man genom
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
