Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikespolitisk översikt. Av fil. dr K. G. Bolander - Berlinblockaden häves - Två stater i Tyskland - Västtyska författningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däst i ett modus-vivendi-avtal, varigenom blockadens hävande bekräftades. De
fyra makternas representanter i Berlin instruerades att genom direkta
förhandlingar mildra olägenheterna med den administrativa uppdelningen men kunde
som vanligt inte enas.
Två stater i Tyskland
Under hela våren fortskred förberedelserna för bildandet av en västtysk stat,
som alltjämt skulle stå under en viss kontroll av de västallierade. Parallellt härmed
lades grunden till en rysk lydstat i östzonen.
De västallierades kontrollorgan upprättades först. Redan den 17 jan. tillsattes
ett militärt säkerhetsråd med uppgift att utöva kontrollen över nedrustningen. Det
förutsattes att rådet skulle fortsätta att fungera även sedan ockupationen upphört,
Den 8 april undertecknades den nya ockupationsstadga, som skulle träda i kraft
när de tre västzonerna slogs samman till en stat. Militärregeringarna skulle då
upphöra och de västallierades myndighet i huvudsak blott bli övervakande.
Militärguvernörerna skulle ersättas av tre överkommissarier, vilka tillsammans skulle
utgöra det högsta kontrollrådet med säte i Petersberg utanför Bonn. Den
västtyska förbundsrepubliken skulle få fullständig lagstiftande, verkställande och
dömande myndighet, dock med förbehåll för a) avrustning och demilitarisering,
b) kontroll över Ruhr, skadestånd, upplösning av karteller, handelsdiskriminering,
utländska intressen i Tyskland, c) utrikespolitik, d) förflyttade personer och
flyktingar, e) de allierade styrkornas säkerhet och ockupationskostnaderna, f)
respekterande av författningen, g) utrikeshandel och valuta, h) viss inre kontroll avsedd
att minska behovet av utländsk valuta, i) krigsförbrytare. Ockupationsmakterna
förbehöll sig rätten att helt eller delvis återta utövandet av fullständiga
befogenheter om detta befanns nödvändigt för säkerheten eller för att bevara ett
demokratiskt styrelsesätt. Efter 12 eller senast 18 månader skulle stadgan upptas till
översyn.
Ruhrkontrollen slutligen organiserades genom en stadga som undertecknades
den 28 april. Kontrollmyndigheten skulle få sitt säte i Düsseldorf och dess
medlemmar skulle t. v. bli Frankrike, Förenta staterna, Storbritannien och Benelux
med tre röster vardera. När senare Västtyskland anslöt sig fick även det tre röster.
Västtyska författningen
Under tiden hade parlamentariska rådet i Bonn utarbetat ett författningsutkast
för Förbundsrepubliken Tyskland, vilket emellertid inte utan vidare godkändes
av de västallierade. Efter en ganska segsliten dragkamp antogs författningen den
8 maj. Representationen skulle utgöras av två kamrar, förbundsdagen med 402
medlemmar, utsedda genom allmänna val av alla medborgare över 21 år, samt
förbundsrådet, bestående av medlemmar av delstaternas (ländernas) regeringar
i förhållande till invånarantal. Statschefen-presidenten, som fick mycket
begränsade befogenheter, skulle väljas av en förbundsförsamling, bestående av
förbundsdagen samt ett lika stort antal medlemmar av delstaternas representationer.
Stor makt gavs åt förbundskanslern, som skulle väljas av förbundsdagen med
absolut majoritet; nådde ingen kandidat sådan majoritet kunde presidenten
upplösa förbundsdagen. Denna fick endast rätt att uttala sitt misstroende mot
kanslern om den samtidigt med absolut majoritet utsåg en efterträdare.
Delstaternas antal blev t. v. elva, d. v. s. från brittiska zonen
Schleswig-Holstein, Nordrhein-Westfalen, Niedersachsen och Hamburg, från amerikanska
zonen Bayern, Hessen, Württemberg-Baden och Bremen och från franska zonen
Rheinland-Pfalz, Württemberg-Hohenzollern och Süd-Baden. I författningen
upptogs Berlin som tolfte delstat; detta godkändes inte av
ockupationsmyndigheterna, vilka emellertid medgav att Västberlin fick sända observatörer utan rösträtt.
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
