Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kravtjenkoprocessen i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kravtjenkoprocessen i Paris
Den 24 januari inleddes i justitiepalatset
i Paris en ärekränkningsprocess, som
genom sin politiska innebörd kom att fånga
hela världens intresse. Kärande i processen
var författaren till succéboken "Jag valde
friheten", förutvarande ryske ingenjören
Viktor A. Kravtjenko, vilken krävde
redaktören för den kommunistiska franska
tidskriften "Les Lettres Fransaises" Claude
Morgan och medarbetaren i tidskriften
André Wurmser på ett skadestånd om 10
miljoner franc. I två artiklar hade tidskriften
framställt Kravtjenko som en bedragare,
vilken ej vore den verklige författaren till
boken i fråga, och dessutom gjort gällande
att bokens innehåll ett våldsamt angrepp
mot sovjetregimen — vore lögnaktigt och
ovederhäftigt. Kravtjenko beskylldes
vidare för förräderi mot sitt land, därför att
han "hoppat av" under sin tjänstgöring vid
den ryska uppköpskommissionen i
Washington
Redan i ett tidigt skede av processen stod
det klart att den mera skulle bli en kamp
mellan företrädarna för två motsatta
livsuppfattningar, kommunismen i rysk
utformning mot västerländsk demokrati, än
mellan Kravtjenko och hans vedersakare.
Ett väldigt uppbåd av vittnen ställdes upp
av båda parterna. Svarandesidan hade
mobiliserat ett 20-tal av Frankrikes mest
kända kommunister och
kommunistsympatisörer, varförutom Moskva till processen sänt
ett antal vittnen, bland dem Kravtjenkos
förra hustru och hans förre chef vid
kommissionen i Washington, general Rudenko.
Kravtjenkos vittnen bestod huvudsakligen
av ryska politiska flyktingar, som kommit
från läger för "displaced persons" i
Tyskland och Belgien. De intygade inför rätten
att "Jag valde friheten" återspeglade den
kommunistiska verkligheten fastän mycket
lämnats osagt som kunde ha sagts och
illustrerade denna sin uppfattning med
personliga upplevelser, som spred en formlig
skräckstämning i rättssalen. De ryska
vittnesmålen gick i huvudsak ut på att
framställa Kravtjenko som en oduglig och i
allo mindervärdig och brottslig person, som
aldrig innehaft den ansvarsfulla ställning i
Ryssland som uppgivits i boken. Detta
vederlades verkningsfullt av kärandens
advokat, som visade ett nummer av den
officiella ryska tidskriften "Industrialisation"
från februari 1939, där det omnämndes att
Kravtjenko utnämnts till chef för Sibiriens
största metallrörsindustri med en
årsproduktion på 170 000 ton.
Processen pågick med ändlösa
vittnesförhör och täta sammandrabbningar mellan
parterna till början av april. Det ansågs att
Kravtjenko i hög grad försämrat sin
ställning inför domstolen genom sina talrika
obehärskade utbrott under rättegången,
men när utslaget föll den 4 april visade det
Bland de många som vittnade i
Kravtjenkoprocessen var nobelpristagaren och
atomforskaren professor Frédéric J o l i o t
-C ur i e den mest kände. Professor
Joliot-Curie, som är gift med Marié Curies dotter
Irene, nobelpristagare 1935 jämte sin make,
är en trosviss kommunist; som han innehar
posten som Frankrikes atomforskningsledare
är hans ställning helt naturligt mycket
känslig. Emellertid avgav han inför den
angloamerikanska pressföreningen i Paris (se
bilden) en lugnande deklaration. Samtidigt som
han passionerat försvarade den
kommunistiska ideologien och förklarade att man väl
kunde försena men aldrig hejda
kommunismen, försäkrade han nämligen, att han skulle
lämna kommunistpartiet om det krävde att
han för Sovjet skulle avslöja några
atomhemligheter. I Kravtjenkoprocessen uttalade han
som sin åsikt att "Jag valde friheten" var
skriven av personlig hämndlystnad.
sig att han stod som klar principiell
segrare. Hans angripare dömdes för
ärekränkning på flera punkter men det utdömda
skadeståndet stannade vid 150 000 franc
(omkring 215 kr.). Mera kännbart var att de
fick vidkännas kärandens
rättegångskostnader, beräknade till omkring 5 miljoner
franc.
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
