Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet - Sigrid Undset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Märkligare dödsfall
i utlandet 1949
Sigrid Uridset
Norges största författarinna, Sigrid
Undset, Nobelpristagare i litteratur
1928, avled den 10 juni i sitt liem i
Lillehammer i en ålder av 67 år.
Hon debuterade med berättelsen "Fru Marta
Oulie" och fyra år senare kom romanen "Jenny",
uppseendeväckande för sin tid i sin psykologiska
realism. Här och i ännu några romaner
skildrade hon den moderna stadsmänniskan. Men
intresset för gammal norsk bondekultur och
medeltidens människor hade tidigt väckts hos henne
och resulterade i romanen "Kristin
Lavransdat-ter", det centrala verket i Sigrid Undsets litterära
produktion, på vilket hon arbetade i tolv år.
Romanen, som kom ut i tre delar under
1920-talets första år, innebar jämte de följande
arbetena "Olav Audunssön i Hestviken" och "Olav
Audunssön og hans Born" en fullkomlig
förnyelse av den historiska romanen.
Sedan Sigrid Undset i mitten av 1920-talet övergått till katolicismen återvände hon till
samtidsromanen. I "Gymnadenia" och "Den brændende Busk" skrev hon sin omvändelses historia
och i en serie delvis kulturhistoriska essayer, samlade bl. a. i "Selvportretter og Landskapsbilleder",
fortsatte hon att energiskt propagera för den katolska tron. År 1934 utkom en självbiografisk
barndomsskildring "Elleve aar", en första volym levnadsminnen, som emellertid aldrig kom
att fullföljas. På hösten 1939 utkom romanen "Madame Dorthea", av allt att döma inledningen
till en ny stor släktkrönika, vilken emellertid ej heller den fick någon fortsättning. Den tyska
ockupationen kan sägas innebära slutet på Sigrid Undsets diktning. På våren 1940 kom hon som
flykting till Sverige och fortsatte efter någon tid över Ryssland och Japan till Förenta staterna,
där hon sedan vistades till krigets slut. En av hennes söner stupade i striderna mot tyskarna
i Norge och den andre tjänstgjorde under hela kriget i engelska armén.
A. E. Barclay, engelsk radiolog (* 1876—† 9/5).
B. var under en mansålder den ledande inom
Englands röntgendiagnostik. Han ägnade sig de
sista decennierna av sitt liv åt experimentell
röntgenforskning vid The Nuffield Institute for
Medical Research i Oxford. Mycket
uppmärksammat blev det arbete som han och hans
medarbetare 1948 offentliggjorde över en av dem
upptäckt mekanism för funktionell urkoppling
av vissa delar av njurens kärlapparat, en
upptäckt av stor betydelse för regleringen av
cirkulationen i njuren.
Wallace Beery, amerikansk filmskådespelare
(* 1886—† 15/4). B. rymde vid 16 års ålder
från hemmet och fick plats som elefantskötare
vid en cirkus. Hans första filmframträdande
\ar i en roll som en svensk tjänsteflicka, dä
han oförmodat fick rycka in vid en inspelning,
där han medverkade som tekniker. Främst
gjorde han sig känd i bovroller. Han var en
entusiastisk amatörflygare.
Friedrich Bergius, tysk kemist, Nobelprista-
gare (* 1884—† 30/4). B. vann världsrykte för
sina metoder att framställa syntetisk bensin
och syntetiskt druvsocker. Han uppfann även
ett sätt att utdraga animaliskt protein ur trä,
vilket under andra världskriget användes
av-tyskarna för framställning av
surrogatlivsmedel. År 1931 fick B. Nobelpriset i kemi. Han
kom 1948 till Argentina som teknisk rådgivare
åt argentinska industriministeriet och dog i
Buenos Aires.
Damaskinos, ärkebiskop av Grekland, grekisk
riksföreståndare (* 1891—† 20/5). D. blev
ar-kimandrit 1917, biskop av Corinth 1922 och
Greklands ärkebiskop 1938. Han var ledare för
den grekiska motståndsrörelsen under den
tyska ockupationen och var grekisk
riksföreståndare från december 1944 till september
1946.
Georgi Dimitrov, bulgarisk konseljpresident
(* 1882—† 2/7). D. som var född i Bulgarien
tillhörde Lenins tidigaste lärjungar och var
redan före 1920 en av kommunisternas ivrigaste
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
