Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Danmark. Av redaktör Ejnar Nielsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans motivering för att utträda ur riksdagen var, att han inte ville vara medlem
när det inte togs större hänsyn till de danska sydslesvigarna, vilkas förhållanden
han karakteriserade som ett av Danmarks livsintressen. Knud Kristensens
handlingssätt kritiserades ur den synpunkten att han genom sitt utträde ur riksdagen
omöjliggjorde för sig själv att tillvarata de intressen han förebrådde andra för att
inte vilja tillvarata. Det ansågs att han endast åsyftade en demonstration av sin
ståndpunkt i denna speciella fråga, inen det visade sig att han helt ville dra sig
tillbaka från det politiska livet, i det han på Venstres årsmöte i september
nekade att låta sig omväljas som partiordförande.
Atlantpaktsanslutningen
l övrigt samlade sig det politiska intresset under årets början kring de nordiska
försvarsförhandlingarna och förväntningarna om Atlantpakten. Den
socialdemokratiska regeringen intog under den pågående diskussionen den ståndpunkten, att
ett nordiskt försvarsförbund måste betraktas som det mest önskvärda, medan det
konservativa Folkepartiet och Venstre starkt betonade att ett dylikt förbund
endast var möjligt och önskvärt, ifall det möjliggjorde de vapenleveranser
västerifrån, som var absolut nödvändiga för det av tyskarna under ockupationen
fullständigt avrustade Danmark. I början av februari dryftades den utrikespolitiska
situationen i folketinget. Utrikesminister Gustav Rasmussen uttalade då som
regeringens synpunkt att ett alliansfritt, ömsesidigt förpliktande skandinaviskt
försvarsförbund var den lösning man borde föredra. Vid denna tidpunkt förelåg
från USA en underhandsförfrågan huruvida Danmark ville erhålla inbjudan till
diskussion om Atlantpaktsplanerna. På förslag av den konservative
partiordföranden, folketingsman Ole Björn Kraft, förklarade sig utrikesministern enig med
denne om att de skandinaviska förhandlingarna inte fick omöjliggöra en orientering
västerut.
I slutet av februari, sedan Norge fattat sitt beslut att inte delta i något
försvarsförbund som hindrade samarbetet med Västmakterna, gav det danska
socialdemokratiska partiets centralstyrelse regeringen fria händer till förhandlingar
med västmakterna, och i början av mars resulterade diskussionerna i riksdagens
utrikesutskott i att utrikesministern fick bemyndigande att i Washington
orientera sig om Atlantpaktens innehåll. Efter hans återkomst framlades i riksdagen
ett förslag om Danmarks anslutning till pakten, vilket antogs av
socialdemokraterna, de konservativa och Venstre mot kommunisternas och den radikala
vänsterns röster.
Enhetlig rösträttsålder 23 år
Den mångåriga politiska striden om rösträttsåldern i Danmark fick sitt slut i
mars, då enighet nåddes om genomförandet av en enhetlig rösträttsålder till
riksdagen, kommunalfullmäktige och kyrkoråd. Den ålder man enades om var 23 år.
Till riksdagens folketing (2:a kammaren) var rösträttsåldern grundlagsenligt
fastställd till 25 år, till landstinget (1 :a kammaren) 35 år. Den kommunala
rösträttsåldern var 25 år. Både från socialdemokratiskt och konservativt håll hade
man i flera år velat ha rösträttsåldern nedsatt till 21 år, men detta hade Venstre
motsatt sig, bl. a. därför att man fruktade att partiet skulle försvagas på grund
av de senaste årens stora utvandring av ungdom från landet till städerna. År 1939
gjordes ett försök att genomföra en grundlagsändring, bl. a. med sänkning av
rösträttsåldern till 21 år, men det visade sig härvidlag, att grundlagsändringar
endast kan företas när alla stora partier enats om dem. En grundlagsändring skall
nämligen inte bara godkännas av två riksdagar, mellan vilka nyval skett, utan
skall även vid en folkomröstning godkännas av 45 % av de röstberättigade till
folketinget. Ett parti som inte är med på saken har då, som skedde med Venstre
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
