Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden - Norge. Av redaktör Oddvar Erikstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fortsatt ekonomisk statsplanering
Ministären Gerhardsen måste betrakta valresultatet som ett förtroendevotum
för dess politik och fortsatte efter den linje den uppdragit — med vittgående
statsingrepp i näringslivet. Under 1949 inlöste staten de privatägda aktierna i
Norges Bank, och av vissa talare från arbetarpartiet antyddes faktiskt att detta
var första steget till en socialisering av bankväsendet. I en intervju efter valet
pekade statsministern på en punkt i arbetarpartiets program, där det heter:
"frågan om samhällets övertagande av bank- och försäkringsväsendet utredes". Ett
övertagande kommer emellertid inte att ske, sade han, förrän ett eventuellt
förslag därom framlagts för väljarna vid nästa val. Det varslades om ett statligt
kraftmonopol och en "medicinaldepå". Prislagen — "Lex Thagaard" — skulle
avlösas av två permanenta prislagar.
Inom alla partier rådde enighet om att stabiliseringspolitiken måste fortsätta
och att man måste hålla inflationen från livet. Särskilt från högerhåll pekade
man fortfarande på att subventionspolitiken måste kunna läggas om utan att
man satte "stabiliseringslinjen" i fara. Denna strid var endast en fortsättning pä
vad som pågått sedan 1947. Det var särskilt högermannen jur. dr Sjur Lindebrække
som hävdade att partierna måste ta itu med att dryfta subventionspolitiken innan
en omläggning automatiskt framtvingades. Denna tanke vann anklang även på
radikalt håll. I sitt tal vid årsslutet förklarade också statsministern att prisstödet
måste tas upp till diskussion. Under året uppgick det till över 700 milj. kr. För
1950 beräknades det stiga till över 1 000 milj.
Stortinget var samlat till 26 juli.
Under året utarbetades förslag till ett långfristigt prisavtal för jordbruket.
Sannolikheten talade för att detta förslag måste tas upp till förnyad behandling
efter devalveringen.
Årets virkespriser fixerades genom frivilliga förhandlingar. Avverkningarna
beräknades bli mindre än under 1948, då man satte rekord med över 7 milj. kbm.
Atlantpakten
Säkerhetsproblemen kom att sätta sin prägel på årets tre första månader.
Genom förhandlingar i Karlstad, Köpenhamn och Oslo klargjordes att det — trots
ihärdiga ansträngningar från alla parter — inte var möjligt att etablera ett
fristående nordiskt försvarsförbund. I februari — sedan dessa förhandlingar
strandat i Oslo 30 januari — reste utrikesminister Lange och arbetarpartiets
parlamentariske ordförande, Oscar Torp, till Washington för att undersöka
förutsättningarna för en norsk anslutning till Atlantpakten. Norges medlemskap
godkändes av stortinget 29 mars. Kommunisternas 11 representanter röstade emot
anslutning och fick sällskap av två arbetarpartirepresentanter. Den ene av dessa
motiverade sin ståndpunkt med att han var pacifist. Kommunistiska element
demonstrerade från åhörarläktarna.
En sovjetrysk not till Norge i slutet av januari krävde klargörande av Norges
hållning till Atlantpakten. Norska regeringen svarade att Norge aldrig skulle
medverka till en politik som har aggressiva mål och att inga främmande
makter skulle få baser på norskt område så länge Norge inte angrips eller utsätts
för hotelser om angrepp. På en senare sovjetrysk hänvändelse om vänskapspakt
hänvisade Norge till att båda länderna var medlemmar av FN och att Norge även,
under hänsynstagande till det goda vänskapsförhållandet till Sovjetunionen,
ansåg en dylik pakt överflödig.
Kommunisterna
Statsminister Gerhardsen riktade vid flera tillfällen våldsamma angrepp mot
kommunistpartiet, som han öppet beskyllde för obstruktion mot norska intressen.
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
