Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som han var öfvertygad, att största
delen af Svenskarne med ovilja underkastat sig
hans välde, och att således ett hemligt
begär till sjelfständighet ännu var rådande hos
dem; så var han villrådig om de utvägar,
som han borde vidtaga, för att framgent
mota deras anslag. Änteligen biföll han sin
ovärdige gunstling och bigtfader, Didrich
Slaghöks[1] råd, att, oagtadt sina nyligen
afgifna heliga löften, undanrödja
hufvudmännen för patriotiska partiet i Sverge, och att
i slikt afseende begagna sig af Påfvliga
banlysnings bullan. Till följe häraf måste
Gustaf Trolle offenteligen anklaga dem,
för den orättvisa, som blifvit honom
tillfogad, och en särskild domstol, i hvilken han
var Ordförande, dömde dem till döden.
Denna dom verkstältes d. 8 Nov. då två
Biskopar, flera Riksråder, och andre förnäme
samt betydande Män blefvo på Stockholms
stor-torg halshuggne. Omkring sex
hundrade personer blefvo sedermera, dels i
hufvudstaden, dels i landsorterne aflifvade,
hvarefter Christian lemnade Riket och uppdrog
regeringen åt Erke-Biskop Trolle och dess
fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
