Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterlighet, att man ville utkora Riksrådet
Magnus Bryntesson Lilljehök till Konung.
Biskopen i Skara hade äfven nog
förmätenhet att i Påfvens namn frikalla alla
Westergötlands inbyggare från den trohets ed, som
de svurit Konungen. Det blef derföre så
mycket mer angelägit för Konungen och de
förnämste Evangeliske lärarne att endast,
genom lindriga medel och med utmärkt
saktmod, befordra reformationen.
Olof Petri verkstälte sådant år 1527,
genom utgifne skrifter[1], deri han
försvarade Luther emot Danska Carmeliter-Munken
Pauli Eliæ anfall, och visade, att den förre
aldeles icke yrkade någon oinskränkt
politisk frihet, att han ej förkastade goda verk
i allmenhet, utan endast de, som ej härleda
sig från en saliggörande tro; att han med
skäl, klandrade Helgonens tillbedjande och
mera dylikt. Äfven förklarade han läran om
Sacramenterne och visade, huru ägtenskap
rätteligen borde ingås. År 1529 låt
Konungen sammankalla et Kyrko-möte med
Svenska Prästerskapet, i Örebro, på hvilket
Laurentius Andreæ, som var Erke-djekne i
Upsala och föreståndare af den der lediga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
