Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den sista och mäst afgörande förlusten led
Romerska Kyrkan i Sverge år 1544. På
Riksdagen i Westerås blefvo alla den
sammas då öfriga Kyrko-skick förbudna, och et
förment undergörande crucifix, äfven som
Kyrko-bilderne borttogos. Likaledes
indrogos Wadstena Kloster-gods. En lärd
Dominicaner-munk i Calmar benämnd Nicolaus
eller Clas Hvit hade för flera år tillbaka
företagit en resa till Wittenberg, blott för
att vederlägga Luther; men hade kommit
tillbaka såsom dess ifrige anhängare. Han
hade sedermera gift sig med en Nunna, och
erhöll vid denna tiden Linköpings
Biskopsstol. Konungen låt äfven flere ynglingar,
på sin bekostnad, resa till Tyskland, för att
erhålla förbättrade Theologiska insigter, och
underhöll derjemte brefväxling med Luther
och Melanchton.
I allmenhet tog Han mycket nära del
i Tyska Rikets Religions angelägenheter. När
Evangeliska Riks-Ständerne derstädes år 1537
skrifteligen tillkänna gåfvo orsakerne,
hvarföre de ej kunde godkänna et Påfviskt
Kyrko-möte; förklarade han ej allenast
fullkomligt bifall härtill, utan lofvade äfven att
försvara dem emot Påfvens anfall. Han
drog väl i betänkande att ingå i
Schmalkaldiska förbundet; emedan han fann de vilkor,
under hvilka Landgrefven af Hessen, år
1546, honom dertill inbudit, förenade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
