Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invigt Präster, hvilka nu begagnas ibland
dem, såsom Christlige Präster[1].
Biskoparne påstodo, att dessa Artiklar
blifvit från uråldriga tider förkastade, och
anhöllo derföre, att Konungen ville ålägga
Predikanterne att på behörigt sätt bevisa
de samma. Tausan och hans anhängare
gjorde sådant genast, i en utförlig försvars
Skrift. Men då en muntlig disputations
Act derefter skulle anställas, blefvo begge
parterne oense, så väl om språket, på
hvilket samtalet skulle hållas, som det
rättesnöre, hvilket borde följas, vid ämnens
afgörande. De Romersk Katolske ville hålla sig
vid Latinen, och efter deras påstående,
borde den heliga Skrift förklaras, i enlighet
med Kyrko-mötens beslut och Kyrko-fädernes
lärosatser; men slutligen skulle Påfven,
såsom högste domaren gifva utslag i saken.
Då de Evangeliske ej kunde bifalla detta,
och särskilt begärte, i anseende till de
många närvarande af högre och lägre stånd, att
man skulle nyttja Landets språk; så blef ej
något samtal anstält. På Konungens
anmodan, uppsatte de Evangeliske deras besvär
emot Biskopar, Präster och Munkar, uti
tolf Artiklar[2], bland hvilka den siste var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
