Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Roschild eller Seland var den ende, som
vägrade att ingå en sådan förpligtelse; och
förblef häldre i fångenskap under sin öfriga
lifstid. Prostar och Kyrkoherdar måste nu
mera antaga Evangeliska Religionen, om de
ville bibehållas vid sina embeten. Munkar
och Nunnor af Tiggare-Orden öfvergåfvo
klostren, och många af dem förfogade sig
ur Riket, sedan de erhållit Kongeligt
understöd. Andra ombytte religion. Flere,
som af ålderdoms krämpor voro försvagade,
fingo underhåll af Konungen. Deremot
bibehöllo Herre-Klostren för begge könen
(det vill säga: sådane som lefde af vissa dem
anslagna inkomster) deras hittils ägande
författning, till dess invånarne derstädes
med döden afledo. Emedlertid erhöllo de
tillåtelse att gå ur Klostren och att ingå
ägtenskap. Efter trettio års förlopp, var
således blott et enda Nunne-Kloster qvar.
Nunnorne måste likväl försörja en gift
Evangelisk Präst och sjunga Danska
Psalmer; äfven skulle Munkarne löna en
offentlig Skriftens Lärare, för att genom dess
undervisning förskaffa sig nödig skicklighet
att bekläda Präst-embeten. Under de derpå
följande tider skänkte Konungen klostren åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
