- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
8

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

LOKES SMÄDELSER.

berättelse på prosa — "Ægirs gästabud" —, hvaruti
uppräknas gästerna hos Ægir och förtäljes, att Loke dödade
Ægirs tjenare Fiinefeng och derföre blef drifven till
skogen. Återvänd derifrån, frågar han Elder, hvad gudarna
tala om i gästabudssalen, och dermed börjar den poetiska
delen af dikten, "Lokes smädelser." Loke, inkommen i
salen, hånar efter hvarandra alla gudar och gudinnor, till
dess han slutligen blir bortkörd af den från Östervåg
återkomne Thor. Derefter berättas på prosa, huru Loke
förvandlade sig till en lax och blef af Åsarne fångad och
straffad. "Det är," säger Wieselgren, "en Eddisk Tartuffe,
en bitter smädelse af Asaläran, utan det ringaste spår af
Christendom, således utan tvifvel förskrifvande sig från
den otro på Asagudarna, som synnerligen bland
Götakämparna ej var ovanlig"*). Någon likhet med Tartuffe kunna
vi väl icke upptäcka; men troligt är, att sången härleder
sig från en sednare tid, då föreställningen om Åsarnas
undergång, vållad af deras egen skuld, trädde mera i
förgrunden inom det religiösa medvetandet, en föreställning,
som dock, ej till förglömmandes, ganska tidigt ingick i
nordbons känsla och redan i Völuspa uttalas samt
sålunda sjelf utgjorde en väsentlig del af den religiösa tron.
Hvad formen angår, så gör denna dikt verkligen skäl för
namnet af ett litet drama, eller, om man inberäknar
inledningen och slutet, båda i obunden stil, kan den sägas
vara en berättelse, i hvilken sjelfva hjertpunkteii på grund
af dess skarpt tillspetsade dramatiska natur liksom af sig
sjelf antagit en sjelfständig dialogisk form. Man kan
äfven, om man så vill, betrakta inledningen och slutet som
prolog och epilog. Den versifierade delen innehåller i
sträng dialogform en raskt och lifligt tecknad situation af
äkta dramatisk art, och emellan yersarna finnas korta
anvisningar, hvilka onekligen hafva stor likhet med de för
skådespelarnes räkning inlagda parentheserna i våra mo-

s) Wieselgren, Sveriges sköna litteratur. B. II. s. 59.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free