Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKLEKEN TILLHÖR AI.LA SAMHÄLLSKLASSER. 35
gäller, att de antingen förskrifva sig från medelklassen
eller ock hafva alla kännemärken af att vara allmogens eget
verk. Huru tilldragelser än inom det offentliga, än inom
den enskilta kretsen gifvit anledning till lekars uppkomst,
skola vi längre ned visa, äfvensom att ända in på vår
egen tid folket visat sig verksamt i skapandet af sådana.
Och med ett så liHigt intresse för dessa förlustelser är det
otvifvelaktigt, att alltjemt folkfantasien varit verksam
med skapandet af nya och ombildandet af gamla lekar.
Också visar sig en märklig skillnad emellan sånglekarna,
ty då några hafva folkvisans hela naivitet, äro andra så
reflekterade, så i form och uttryckssätt påminnande om
konstpoesien, att de kunna ganska väl vara författade i
går eller i dag. Så bära t. ex. "Kärleken säges vara blind,"
eller "Tro ej Chloris att jag är," båda i Arvidssons
samling (III. s. 321 o. 348), en omisskännelig prägel af att
tillhöra en sednare tid; och sannolikt är, att de, som diktat
dem, icke tillhört allmogen utan den bildade
medelklassen. Samma är förhållandet med de dansvisor, hvilka
innehålla en ända in i detaljer genomförd allegori. En
sådan är t. ex. den allmänt utbredda danslek, som i Skåne
och Finland har denna början: "In slapp jag och vardt så
gläder," men i Östergöthland: "Ungersven gick att
spatsera" (Arv. III. s. 220). I denna lek föreställer ringen en
örtagård, de dansande tärnorna rosorna, en i ringen
stående karl örtagårdsmästaren, och bela visan fasthåller vid
denna allegori med en konseqvens, som icke vanligen
tillhör folkpoesien, hvilken väl symboliserar, men icke
synnerligen älskar den torra allegorien och allra minst ger
sig ro att genomföra den i enskiltheter. Deremot torde
möjligen de lekar hafva sitt ursprung ur folket, hvilkas
innehåll vänder sig kring bondens arbete på åker, äng och
loge samt kring bondhustruns hemsysslor, såsom "Så hafra,"
"Skära hafra," "Väfva vallman," eller kring fiskarens och
näringsidkarens yrken, såsom "Aborren leker," "Barka
hudar," "Sälja pottor," eller de, hvilka ansluta sig till folkets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
