Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMORN [ RINGDANSEN.
29
Än betraktas sammanträffandet som ett verk af en lycklig
slump, om hvilken man ej så noga vet, när den kan
återkomma :
"Och skulle jag aldrig mera med dig fa tala.
Den högste (inden, deu högste Guden
Heskydde dig och hugsvala." (Arv. III. s. 320.)
Än bjuder den bortgående afsked med sinnet sorgset
öfver det misslyckade frieriet. En annan gång säges
öppet ifrån att med dansens slut är också allt förhållande
emellan de dansande slut, och sorglös och glad sjunger
gossen eller flickan:
• ’Du är min och jag är din,
Så länge denna dansen varar." (Arv. III. s. 293.)
En annan gång åter tager allt en komisk vändning. Och
detta förer oss öfver till en ny sida hos våra folklekar:
den friska humor, den naiva skalkaktighet, som i dem
uttalar sig.
Det ligger i det svenska folklynnet en alldeles
egenartad humor, och det skulle väl löna mödan att följa dess
gång genom litteraturen, ända från de mythiska
Eddasångerna, såsom "Thors resa till Utgård," "Hammarhämtningen,"
ända till den ßellmanska dikten, uti hvilken den hittills
vunnit sitt högsta uttryck. Det är en humor, som med
glad, djerf och öppen blick betraktar verlden, som lifvas
af en hög sjelfkänsla, i hvilken väl ingår känslan af den
allmänna menskliga svagheten, men lika mycket känslan
af den egna styrkan, hvilken vågar allt, derföre att den
icke fruktar något, och som derföre stundom uppträder
som en öfverdådig lustighet, icke utan eu djup ansats af
ironi. Denna humor hvilar icke på den djupa reflexion,
ur hvilken den fria försonande humorn framgår, men
samma sunda sedliga lifskraft, hvilken hjelper menniskan
igenom reflexionens afgrunder, yppar sig äfven här, fast i en
trotsigare form. Den känner sin styrka gentöfver verldens
lumpenhet, och den sätter menniskan i stånd att när som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
