- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
32

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

NATURSINNET I RINGDANSEN.

lekar dansade inom den trånga kammaren, så har dock
skalden alltid tänkt sig naturens stora danssalar i ängarna
och i den gröna lunden såsom de platser, der dansen hör
gå under foglarnas sång. Derföre börja också de flesta
visor med en naturmålning, hvilken på samma gång den
anslår stämningen och förlänar hela visan en doft af
naturfriskhet, äfven tjenar att angifva lokalen, der man har
att föreställa sig tilldragelsen. Det är dekorationerna för
det lilla dramat, som sålunda målas för vår fantasi. Äu
sker detta genom några enkla drag, såsom:

"Der växte en lind uppå min faders gård
Som grönskar så vackert både sommar och vår."

(Arv. III. s. 214.)

eller såsom i denna täcka vintertafla, så åskådlig i all sin
enkelhet:

’Klar sol på blå himlen lyser,
Kalla vattnet uti klara källan det fryser."

(Arv. III. s. 313.)

An är skildringen utförligare och skalden dröjer med
förkärlek vid densamma; så uti denna början:

’Mag gick mig ut om en aftonstund till att höra
Foglens sång, som hjertat mitt månde röra,
Uti den gröna dalen
Att höra näktergalen,

Foglar små, så många tusentalen." (Arv. III. s. 275.)
eller i denna:

"Vips lustigt i gröna dalen,
Der kärestan bor,
Der göken månde gala
Och svalan bygger bo;

Der lärkan hon sjunger
Med sin lilla tunga,
Och gräset det gror."

(Ai-v. III. s. 352.)

Det djupt kända sammanhanget med naturen låter
skalden med lätthet på den öfverföra föreställningar från
andens verld, och derföre griper ban liksom slumpvis den
ena eller andra bilden ur naturen för att genom den
utsäga det outsägliga. Rörande i all sin otymplighet är
följande lilla af Nicolovius upptecknade visa:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free