Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33 NATURSINNET I RINGDANSEN.
"Lyster eder trå en dans!
Rosor och violer!
Roseneträd bär roseneblad.
Sådana rosor vilja vi ha,
Rosor och violer!
Der sitter en ros uti hans hatt,
Hade jag den, så vore det godt;
Rosor och violer."
Det är rosen i gossens hatt, som kommer flickan att
tänka på ängens blommor, och hennes kärlek till dem
bin-uttrycket för hennes kärlek till gossen; men den
stammande känslan har svårt att komma till orda, och så
upprepar hon ständigt samma ord, rörer sig på samma sätt
inom ständigt samma krets; ty hjertat är så fullt af det
ena och samma.
Skall bröllop firas, så skall det vara
"om en midsommarsdag,
Då alla ljufva lindar i skogen bära blad."
(Arv. III. s. 226.)
Och lyckönskningarna lyda:
"Vi önska vårt brudpar så mången god stund,
Som linden bär blad och gräs uti lund.
Vi önska vårt brudpar så mången god natt,
Som himlen är med stjernor kringsatt."
(Arv. Hl. s. 348.)
I likhet med folkvisan älskar ej heller dansleken det
jemförande "liksom," utan uppställer endast bilden, lemnande
åt hvem det lyster att göra tillämpningen. Beskrifningar äro
sällsynta, men, der de förekomma, merendels sant
poetiska, så i de nyssanförda naturmålningarna. Den älskade
beskrifves blott med ett eller med ett par epitheter. Tarfvas
någon större åskådlighet, så inskränker sig visan till
omnämnande af något enstaka drag; men detta är då så
skickligt valdt, att det ensamt är tillräckligt att för
fantasien frammana hela bilden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
