Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
LEKAR UTAN SANG. 44
Gubben på Wadstena gärde. En flicka går omkring i
laget, sägande till enhvar:
:’Der bor en gubbe på Wadstena gärde,
Jag vill ha honom, han vill ha mig.
Kära far (mor) får jag honom?"
Nu ger hon en lysande beskrifning på hans
förmögenhetsomständigheter och efter godtfinnande af- eller tillråder henne den
tillfrågade att taga gubben. Sedan går flickan ut, men återkommer
efter en stund, bedröfvad, illa tilltygad, gående på kryckor, samt
jeni-merligen klagande öfver sitt olyckliga äktenskap. Hon beskrifver
huru elak hennes man är, huru han slagit henne lytt och lam samt
tackar dem, som afrådde giftermålet, men dem, som tillstyrkte det,
bannar hon och slår hon med sin krycka.
Bö8ta byk. En döf gumma sitter vid spiseln och rökar tobak.
Hennes dotter går omkring med ett kläde i handen, hvilket hon
kramar och bultar emellan händerna, liksom om hon bykade. Hon
vänder sig till en af karlarna, hvarvid ungefär följande samtal
uppstår: "Guds fred." — "Gud signe er." — "Får jag bösta byk hos
er?" — "Gerna, efter ni tvättar så bra." — "Ni tör väl vilja ha mig?"
— "Det gör jag gerna." — "Hvad är ni för en man?" — Nu uppger
ban sitt stånd eller embete, och flickan går till modren for att fråga
henne om tillbudet. Länge har hon svårt, att göra saken begriplig
för sin döfva mor, hvilken ständigt hör fel och forvrider hvad flickan
säger; men då modren får klart för sig hvad frågan gäller,
tillstyrker hon dottern att antaga ett så hederligt anbud. Men dottren
säger sig vilja hafva något "bättre upp" och fortsätter att gå till den
ena efter den andra af karlarna; de göra henne anbud, modren
tillstyrker att antaga,»men jungfrun vill hvaxje gång hafva något bättre
upp. Slutligen återstår blott en enda, men denne är något mycket
simpelt, och honom måste hon taga till man, emedan hon gifvit
alla de andra korgen. Gråtande beklagar hon sig för modren, men
denna bannar och slår henne, görande henne förebråelser för hennes
högmod.
Sådana små improviserade scener hafva bland folket
varit mycket allmänna och älskade; mängden af dem hafva
ej blifvit upptecknade; de hafva varit ögonblickets barn,
födda af dess glädje, glömda minuten efter.
En af de älsta folklekar vi hört omtalas hörer till
denna klass. Det berättas, att en isläudare, Brand
Thor-kelson, påfann i början af ll:te århundradet en lek. som
kallades "Syrputhing" och bestod i ett slags narrspel, livar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
