- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
108

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

ex marieklagan frän 1300-talet.

lagsspelen, prisar meil rätta dess poetiska skönhet och
natursanna patos, ocli han finner den härå tydligt
vittnesbörd om bildningens höga ståndpunkt under
Folkungarnas regering samt utvisa huru svenska dramatiska
poesien vid denna tid stod i ädelhet och renhet öfver
"Frankrikes och Tysklands råa och osmakliga moraliteter."
Dessvärre äro dessa loford till vår svenska dramatiks ära
alldeles oförtjenta; ty den svenska Marieklagan är, som vi
straxt skola visa. en öfversättning från tyskan.

Ur Liljegrens ordagranna omskrifning på nysvenska
meddela vi några utdrag. Efter en vers, som hör till en
föregående förkommen mening, börjas fragmentet sålunda:

Milda moder! te mig det
jag gerna efterlängtar. Säg,

min fru!
Säg, min kära moder! Vorenj i
5. Jerusalem, när eder söte
son var fangen oeh dragen till
Hannas och Caiphas. I)å
svarade vår fru: jag kom
fullsör-geliga

till min kära son och då
10. jag såg honom slås med
näfvar, pustas med
lofvar och spottas i ansigtet och
krönas med törne och i alla
menniskors åsyn oss till skam,


15. bedröfvades hela mitt lif och
ville

släppa andan från mig,
och hvarken röst eller sinne

var hos mig.
Der voro mina systrar och
andra

många qvinnor gråtande
20. för min kära egen son; der
var ock Maria Magdalena, som
mest gret bland alla qvinnor,
utom

mig allena. — — — —

- — Den stuud han
uppå korset lyftes och med stora
naglar å korset fästes och jag
40. såg honom och han mig, sörjde
han mera tör mig än för
sig. Städse var han som ett
lamb

och aldrig våndades han. Jag

[-usla-]

{+us-
la+} och sörjande moder såg min
45. Herre ocli min käre son på
kors hänga oeh skamlig död
tåla; då spändes mitt hjerta af
så stor ängslan och sorg,
att ingen tunga förmår
50. det omtala. Och icke var det
underligt?
förty af min kära sons
lif voro der händer och fötter
uaglade vid korset med stora
naglar, ocli spjut stungit i
hjer-55. tat: då flöt blod å fem

ställen af hans heliga lekamen.
Hans fagra ansigte bleknade.
Han, som fager var framför
alla menniskor, syntes led vara;

för

60. ty blånad och blodiga
sårofver-höljde hans ljufva anlete. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free