Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lekare.
121
"last ok synd," som "krouuna ingiald illo ok onyttelika
förgiör, giver thet lekarom ok lyddarom, slikiarom ok
smickrarom, fåfängom ok häggoma manom;" men i samma
skrift säges ock: "ty torve konunga ok köfdinga hava
stuu-dom lekare ok andra fröghdelika skemptan, thöm til glädhi
ok hughuadh"36). Då denna skrift just har för afsigt att
uppställa mönsterbilden af en konung och vill visa, huru
en sådan rätteligen bör vara, är det så mycket mera
betecknande, att den som ett tidsfördrif anbefaller de nöjen,
dem lekaren kan bereda, och endast lastar slöseriet med
kronans medel till sådana och annat onyttigt folk.
Deraf synes tydligt, att lekarenas samhällsställning vid
denna tid blifvit en annan. Liksom annorstädes, när
Trubadurer, Truverer och Minnesänger under Ghevaleriets
blomstring voro den ädla diktkonstens högt aktade utöfvare,
äfven dessas underordnade biträden, musikanter, jonglörer
ocli deras gelikar, åtnjöto ett visst anseende och just
derigenom kände sig höjda i egen tanka och föranleddes att
föra ett ärbarare lefnadssätt, så synes äfven hos oss
le-kareklasseu hafva stigit i anseende med riddareväsendets
blomstring under folkungakonungarnes regering. Både
sagan ocli historien vittna derom.
Wilkinua-sagau talar om en öfverloddare vid namn
Isung, som kunde sjunga, slå på harpa, spela fidla och
giga samt allsköns strängaspel och hade en läraktig björn,
som dansade efter harposlagen. Denne Isung skickades
af Thidrik af Bern på spaning till konung Attila, som
undfägnade honom väl; han tick äfven af Thetleif, en af
Thi-driks kämpar, en guldring, som denne fått af sin moder,
samt en ny klädning, gullsömmad och af purpur skuren,
som var konungasonen Tlüdriks hedersdrägt, och detta
allt till lön för det nöje ban beredt gästerna vid ett af
Thetleif anstäldt gästabud, hvarvid de andra närvarande
loddare och lekare erhöllo hvardera en mark eller två.
JG) Kununga Styrilse ok Höfding». Sthlm 1650. s. 49-58, 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
