- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
124

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

lekare.

bestämdhet, meu då deras yrkesbröder i andra länder
beledsagat sina sånger med mimiska åtbördspel och för sina
berättelser användt ett halfdramatiskt föredragningssätt,
så är väl att antaga, det förhållandet varit detsamma med
lekarena i norden. Och’ är ordet "gärande" likbetydaude
med aktör, så tyckes redan detta utvisa, att dramatiska
spel icke för dem varit främmande, och sannolikt hafva
dessa, här som annorstädes, bestått i små improviserade
farser. Det synes emellertid, som hade ibland lekarena
sjelfva någon rangåtskilnad egt rum. Wilkinnasagan
kallar Isung "öfverloddare" ocli han belönades vida
frikostigare än de andra loddare och lekare; i Lödöse gaf
hertigarnes marskalk sin silfverstaf som en utmärkelse åt en
af de gärande. Den förmodan ligger väl närmast till hands,
att ett dylikt visadt företräde var beroende af den sålunda
utmärktes större färdighet i lekarekonsten. Men alldeles
osannolikt är väl icke, att bland dessa lekare funnits de,
som sjelfva diktade sånger, under det mängden blott
föredrog dem, som de lärt af andra, och att äfven emellan
våra lekare varit en skillnad, något liknande den, som
förefanns emellan södrens diktande trubadurer och truverer
å ena sidan samt de blott exequerande jonglörerna å den
andra. Trubadurerna voro inga musikidkare, ja, ansågo
förnedrande att sjelfva accompagnera sig till sången, och
deremot nämnes Isung, öfverloddaren, uttryckligen såsom den der
spelade många instrumenter: men man vet ock, att-
gränsen emellan klasserna icke så noga iakttogs, och att
mången jonglör äfven uppträdde som skald. Det hade ju af
gammalt varit ett älskadt nöje vid de nordiska hofven att
höra skalderna besjunga fädernas bedrifter eller i sång
prisa den furste, hvars gästfrihet de åtnjöto, och
underrättelsen om isländska skalders resor i Sverige gå ända
in på folkungatiden; det är då troligt, att man
fortfarande bevarat kärleken för sången som ett medel till
för-herrligaude af festens föremål, och att de, som kunnat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free