Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lfifi
TOBIE COMEI.UA.
3 kap. 6 v.): andra delen sonens resa till Raguel och lians giftermål
med Sara (3 kap. 7 v.—8 kap.), ocli tredje delen återkomsten till
föräldrarna och fadrens vederfående (9 kap.—13 kap.). Öfver
replikerna står ej blott den talandes namn, utan öfverskrifterna
framstäl-las ofta i berättande form, såsom: "en qvinna af fångania talar," "en
Tobiæ vän säger," "Sonen svarar," "Sara beder Gud med gråtande
tårar."
"Förspråket" eller prologen, likaledes på rimmad kuittelvers,
redogör icke blott för innehållet af stycket, utan för innehållet at hela
Tobie bok, sålunda äfven för Tobie slutliga öden och död, hvarom
dock ingenting nämnes i sjelfva komedien.
Första delen. Trenne af de israelitiska fångarna i Xinive
klaga sin nöd, uppräkna de förluster, de lidit, och alla de
vedermödor, de i fångenskapen nödgats utstå. Tobias påminner sina
medfångar om Guds barmhertighet och mildhet, visar dem, att de
endast lida sina gerningars lön, enär de icke aktade Guds godhet,
då han öfverhopade dem med sina välgerningar, utan då afföllo och
tjenade afgudar. Han uppmanar dem att bekänna sina synder, på
det Gud åter nådigt må se till dem, samt att tro det den plåga de
lida är till deras eget bästa, ty fastän Gud nu synes grym,
"—■ — — — doch är han wist blijdh,
Han wredgas ock icke til ewigh tijdh.
Tå syndaren böriar sigb rätt besinna,
Strax läter Gudh sigh medh nådhenne finna,
Gudh är jw medh oss, tliet måglie wij raerkia,
Ty wij haffue hans ord, som oss kunna sterkia.
Fångar äre wij, thet är nu wist,
På Gudz ord haffue wij doch ingen brist.
Och äre så wij, i thenna måtte,
Rikare än wij alla werldena åtte."
Sedan befaller han sin son att jemte modien utdela mat åt de
hungriga. Under utdelandet af maten ber Hanna fångarna tacka
Gud, ty det är honom tack tillhörer, och en af dem uppsänder en
tacksägelse till Herranom, hvilken icke saknar ett visst rörande
behag. Den böljar så:
"Tack haffue Gudh, min himmelske Fadher,
Jagb är wel spisat och är nu gladher.
Gudh recker til oss sina milda hand,
An tå wij äre j fi enda land.
Mitt j dödhenom kan han oss hielpa
Ä huru starke the äro, som oss wilia stielpa.
Så wel pläghat och gladb, som iagh nu är,
War jagh aldrigh hema, thet bekenner jagh här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
