Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TISKE.
227
Tisbe ber honom icke dåna feil’ hennes skull, vore hon honom så
när, ville hon kyssa honom.
Pyramus.
Gifue Gudh, min fröken, thet måtte
skee,
Thet lystade migh af hiertat see.
Aldrigh sedan iagh födder war,
Bekiänner iagh rätt uppenbaar,
llafuer iagh haft en sådana natt,
Som iagh nu hafuer fådt.
Att iagh faår effter mitt begär,
Snacka widh min hiertans kiär.
Ach hui ähre doch de timar så kort,
hvi löper denna natt så hastigt
bort?
Apollo blif doch under en stundh
Med tin vagn på hafzens grundh!
Lätt tina hästar äta ännu!
Ach morgonrodna, tu ädla fru!
Hui skyndar tu tigh så fort?
Huadh har Tithon, tin man, tigh
gjordt,
Att tu ey länger hoos honom ähr?
Ach woie tu åt honom så kiär,
Som min Tisbe ähr åt migh,
Längre töfuade tu wisserligh,
Och komme hijt upp ey så bråt
Att skilia migh ocli mitt hierta åt.
Tisbe.
.1 prijsen thenna natt så högeligh,
Der öfuer iagh förvndrar migh.
En ringa frögd ähr thetta, min wen,
Men wore j hoos migh i
kammaren.
Heller iagh komme till edernidh,
Så finge wij hierteligh talas widh,
Hvarannan med hiertans kyss
för-ähra,
Den frögd och lust wille iagh
begära.
Pyramus.
Ach måtte iagh lefva den dagh,
Der iagh finge niuta ider
fam-tagh,
Och kyssa eders nådh efter mitt
begär,
Iagh fruktar iagh kommer aldrigh
så när.
Tisbe föreslår, att de skola mötas i närmaste skog en stund före
dagningen, ty här hafva väggarne öron. Ilon ger Pyramus en
gull-kedja som pant att hon skall komma och säger sig i sin tärnas
kläder skola smyga sig igenom vakterna. De åtskiljas, sedan de
öfverenskommit att mötas om en halftimma. — Sc. 3. Jarib uttalar inför
Holfredh sin glädje öfver utgången af deras puts; men då ban
berättar, att Bonaventura och ej Pyramus blifvit dödad, yttrar
Holfredh medlidande, hvarföre hon bestraffas af Jarib, som förebrår
henne att, hon sörjer, när det går illa. Holfredh ursäktar sig med
att B. var en tapper karl, som drog många till helvete. Jarib
berättar henne nu, hvar soldaterna gömt sig, och befaller henne säga
detta för vaktmästaren, på det de må dödas och komma till helvete;
han berättar vidare, att ban lyssnat till Tisbes och Pyrami samtal,
att de skola mötas i rosenlunden, att Tisbe skall komma först, att
ban skall förblända hennes ögon, så att hon skall tro honom vara ett
lejon, springa och tappa sin slöja, och att Pyramus skall finna slöjan,
tro henne död och döda sig sjelf. Sedan öfvergå de till sina
enskilta affärer. Jarib ger Holfredh den utlofvade skatten, förvarad i
15*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
