- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
231

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

T1SHE.

231

ner ocli akter, ocli åtskilligt, som vid första påseendet
synes godtyckligt, kan vara en följd af plaumessig
beräkning. Så kade det utan tvifvel varit rigtigast, om de tre
sista scenerna i 5:te akten blifvit förda till 6:te akten.
Men det vill nästan synas, som om förf. med den korta
6:te akten sökt en motsvarighet till den lika korta l:sta
akten. Ty liksom den första akten blott tjenar till en
inledning, hvars innehåll lika väl kuuuat med ett par ord
berättas i första samtalet emellan Tisbe och Tuscnelda,
så är den sista akten — sedan allt tvifvel om de
älskandes öde är i 5:te akten käfdt — endast en afslutning af
ungefär samma beskaffenhet, som det i mången roman på
katastrofen följande sista kapitlet. I scenernas följd på
hvarandra är en viss paralellism iakttagen: sedan Tisbe i
andra akten talat om sin dyrkan för Yesta, så talar
Pyramus i nästa scen om sin dyrkan för Diana, och sedan
Tisbe i tredje akten för Tuscnelda bekäniit sin kärlek, så
gör Pyramus i följande scen en liknande bekännelse för
Felix ni. fl. Så väl scenparallelismen som bruket af
förtrogna påminner om antika lustspelet och återfinnes i det
franska dramat. Samtalen med de förtrogna erbjuda en
lyckligare och äfven mera dramatisk ersättning för
monologerna; men dock påträffar man äfven i "Tisbe" monologer,
i hvilka personerna presentera sig sjelfva: ett bevis att ännu
något af den gamla formen vidlåder stycket. Detsamma
synes ock af tids- och ruinsbehandlingen. Tiden är på
grund af handlingens beskaffenhet strängt begränsad, och
rummet växlar väl, men inom ett inskränkt område; dock
har författaren på ett par ställen begagnat sig af den
beqvämlighet skådebanan erbjöd för att låta personerna i
samma scen ögonblickligen förflyttas från ett rum till ett
annat, mer eller mindre aflägset; så i V. 5. VI. 2. Liksom
i de antika lustspelen försiggår handlingen i det fria, och
ingen scen spelar inom lius.

Allt, som angår den yttre motiveringen, är med
omsorg behandladt; ingenting tilldrar sig, som icke är genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free