- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
243

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JUDAS liEDIVlVUS.

•243

men slutligen väcker hon honom ocli förebrår honom, att ban som
är en rådsherre så kan förgå sig. Kuben svarar lugnt:

"Min k. hustru förundrar ej dat,
Att iag mig een gång dricker ett ruus,
Ilade i sedt vijd vår grannes huuss,
Huru war Borgmästare är öfverfull,

Lade sig öfver een Timberhögs kull,
J skulle åt. honom wäll ledt mebra,

Ty han skall mig och andra regera.
Som ban giörer föråth, giöre wij effter;
Wij mende, att thet är teinmelig rätter."

Sådana förmän duga ej mycket till, menar Cyboræa,

"Thet är skadha, när the så liggia,
Att Svijnen ej skola i tliem byggia."

I det följande samtalet förtäljer Ruben, att han under sömnen
drömt, att ur h .ns länder kröp ut en bitter orm, som "nöp alla
och stingde till döds" hvem ban kom öfver. Då denna dröm
öfverensstämmer med Cyboræas egen, blifva båda förskräckte. Cyb.
berättar, att hon rådfrågat Magila; meu Ruben bar ej förtroende för
henne, utan vill först sjelf tala med henne. Då Magila i detsamma
kommer, gå de båda in och bedja henne följa efter. — Sc. 5. Innan
Magila går in, håller hon följande monolog:

"lag hafver tillpyntat Cyboreæ
dryck

Af den vijnkannan, som hon mig
fått.

Sij huru det hafver sudit i hoop !
Här är eij ett halft fiärdedels stop.
Tij skolen i tro den dryck är dijr,
Man kiöper honom ej för den fijr.
Then wijnkanna är häri igådt,
Att iag haffwer ondt i liufwet födt.

Medan hon söd, iag stood ther hoos,
Ther af gick så starckt itt ooss.
J må tå eij undra, att iag så raglar,
lag warder wäl bettre innom få
dagar,

Får iag een wijnkanna till
Oeh sedan een god spicke Sill.
Iag skall taga boot, ther iag fick
Soot,

Om thet än wore Påffwen emoot."

Sc. 6. Magila återkommer och, sedan hon först prisat de båda
makarne, hvilka älska hvarandra mer, än hon sjelf älskar ölkannan,
oeh hon vill hellre umbära lifvet, än den, berättar hon hvad som
tilldragit sig derinne. Sedan Magila först af Ruben blifvit tvungen att
besvärja dryckens oskadlighet, hade Cyboræa tagit in den, och då
hon druckit,

"Klagade hon sig först om naffie och rygg.
Af sådant märke är iag trygg,"

menar Magila, och hon gläder sig åt det blifvande barnsölet samt de

16*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free