Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
JUDAS REDIV1VUS.
landsherrens efterträdare. Judas ber henne ej tala så, och hon låtsar
sig öfverraskad, att ban hört hennes tal; hon ber Judas anförtro sig
åt henne, och hon sätter sin själ i pant, att hon skall gifva honom
ett godt råd. Karich, som under denna scen är närvarande, fast
osynlig för Judas, anmärker:
"Ja sätt ut siälen, tu råder ei derom,
Mig haffwer ban tillhört af barndom."
Judas berättar, att han ej är landsherrens rätte son, att ban haft
allt godt, innan frun födde en son, men att nu fick ban bas, om han
slog den lille, att man tänkte ej mera erkänna honom for son, utan
hålla honom som tjenare, men att detta var honom olideligt, ty
under sin äras tid hade lian tillskyndat alla ondt.
"TherfÖre iag nu rådha will
Allom them högdt uppsatte äre:
The tencke wäl till hwadh sig kan tillbäre,
Att the sig i weldet förholla så,
The kunna sedan någon godh wän fåå,
När the komma på blygdh och vanähra,
Som them må något godt tilbära."
Förgäfves söker Glorela trösta honom, ban vill ej öfverlefva
denna skam och begär endast ett råd om att förgöra sig, så ingen
det ser. Men Glorela vill gifva ett bättre råd, och Judas lofvar i så
fall gifva henne guldkedjor samt göra henne till adelsfru, hvarvid
åter Karich anmärker:
"Thet bore wäll till lags,
Aldrig lijkare ther till tags."
Sedan Glorela fatt veta att ingen ännu känner till hela saken,
utom en frupiga, som hört herrskapet sinsemellan tala derom, och
just varit den, som för Judas omtalat, allt, emedan han brukade bola
med henne, så råder hon honom att döda sin bror, hvarigenom han
sjelf skulle åter komma till ära. Judas fiuner rådet godt, men
Karich häpnar öfver käringens djefvulskhet, anser sig för god att komma
henne när ocli säger:
"Naska tig af, tu giöör mig hinder,
Aldrig iag en sådan diefvul finner."
Sc. 3. Hilatus omtalar med förundran omslaget i Jude öde,
ithy han nu är af frun satt till tjenare åt unge herren; dock
fruktar han, att Judas, som är en bitter skalk och fyllekalk, skall
antingen förföra eller skada den unge. Judas kommer, och Hilatus
drar sig undan för att lyssna. — Sc. 4. Judas ser sig först om åt
alla sidor, om han är ensam; sedan berättar han, att vid hans an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
