Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDAS RED1VIVUS. HÄXORNA. 261
digheterna med dem förfara 33). Häxorna voro, enligt
folktron. vanligen gifta qvinnor; de hade af djefvulen blifvit
lockade att afsvärja Gud ocli endast lyda sin förförare
samt utföra hans befallningar. Hvarje häxa hade sin
särskilta djefvul, med hvilken hon bedref otukt och dansade
vid de allmänna nattliga sammankomsterna. De
ogerningar, hvilka häxorna föröfvade, bestodo mest uti att skada
grannarnes kreatur eller sädesfält; de drogo mjölken ur
hans kor, de uppväckte storm och hagel för att förstöra
hans gröda, de ströko daggen af gräset, för att skada
boskapen. Men de kunde äfven genom sina trollkonster döda
menniskor, uttaga och uppäta sofvande manfolks hjertan;
äfvensom de i djefvulens tjenst anstiftade allt ondt de
förmådde. Karakteristiskt för dem alla var, att de lefde i
nöd och armod; man vet icke något exempel på en häxa,
som genom sitt förbund med fan blifvit rik. Det var
alltid med obetydliga gåfvor de belönades, och gaf
djefvulen dem någongång guld eller pengar, så förvandlas dessa
genast till smuts eller dylikt. Häxorna voro föremål för
en oblandad afsky och blefvo derföre aldrig af folktron
humoristiskt uppfattade. De kunde väl synas löjliga, i
det de af djefvulen gång på gång lurades; men de voro
blinda i sin dyrkan af det onda och saknade den blick i
sitt väsendes inre motsägelse, hvilken djefvulen hade, och
hvilken alstrade lians humor 34).
Se vi nu till det sätt, hvarpå episoden om djefvulen
och häxan blifvit behandlad i båda de ifrågavarande
dramerna; så är den i båda nära införlifvad med
hufvudhandlingen, men sammanhanget är ett innerligare i "Judas," ty
Karich är från början till slut den, som drifver hela
spelet. Vi hafva i texten fästat uppmärksamheten på de
") Anjou, Sv. Kyrkoreformationens Historia. III. s. 45. — 3l)
Att hexorna betraktades med större leda, än till och med djefvulen
sjelf, synes äfven ur våra dramer. I Tisbe sjunger Jarib om
käringen: "Tij hon ähr werre än fanin" (V. 3), och Karich säger om
Glo-rela: "Tu ähr fast werre än iag" (II. 8).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
