Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDAS RED1VIVUS, .JEMFÖRD MED 0ED1PUS.
267
göra anspråk på värdigheten af konstverk. I "Judas
Re-divivus" är nemligen hvad som sker en tillställning af
djefvulen, oeli konflikten, om man kan tala om en
sådan, är icke en konflikt emellan menniska och menniska,
utan emellan himmel och helvete, emellan djefvulen, som
anstiftar det onda, och försynen, som dock icke gör något
för att hindra det, utan låter det ske, dermed visande, huru
det förstör sig sjelf och så banar väg för det goda.
Oedi-pus är en tragisk person. Judas är redan från födelsen
predestinerad till skurk. Väl kan hans karakterslyte
anses något motiveradt af fadrens slapphet, men redan när
ban första gången uppträder, ocli då ban endast varit
under den stränga modrens ledning, är skurken färdig.
Likväl saknar han de egenskaper, som göra en skurk dräglig
i ett konstverk; han är en lekdocka i Karichs hand, och
hans handlingar äro lika mycket, om ieke mera, ett verk af
denne, än af hans egen sjelfbestämning: Saken är enkelt
den, att Judas icke synes oss som en menniska, gripen ur
lifvet, den der under vissa gifna omständigheter måste på
grund af sin karakter handla på detta bestämda sätt; ban
är en abstraktion, ett uppfunnet afskräckande exempel för
framställandet af en moralisk sanning, en logikens Cajus
eller Titus. Derföre lemnar lians öde oss kalla, ja till och
med hans ogerningar uppfylla oss ej med den fasa, som
vi skulle erfara, om vi haft för oss en med psykologisk
sanning tecknad karakter. Det moraliska ändamålet liar
förstört tragiken i detta stycke. Vi förbise visserligen icke,
att den anmärkta bristen vid karakteristiken af Judas kan
hafva sin orsak i bristande skaparekraft hos
författaren, men vi tro dock, att äfven sjelfva den dramatiska
världsuppfattningen förde det med sig, att skalden ej kunde
genomföra teckningen af en verklig karakter, som med
full frihet handlade ur sitt eget inre. I sådana figurer, der
icke eu karaktersutveekling kommer i fråga, utan hvilka
endast skizzeras, lyckas deremot författaren ganska bra,
och om det än i några mera är arten än individen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
