Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AI.LF. BEDLEGRANNAS SPEGEL.
’275
"Hvarföre begära wij ganska flijteligh,
At åbörarne wille ställa sigh
En Iijten stund, stilla ocli tysta
Ocli på war Tragædia see ocb lyssna."
Sedan prologen tystnat, säger Jungfrun, att hon heter
Margaretha och att ingen i werlden är henne lik, att hon är mycket rik,
däjlig om armar, händer, lår, länder, ansigte och hår; hon tviflar på,
att hon skall kunna finna en man, som är henne värdig, efter hon
är däjligare än andra. Nu uppträda friarna, hvar efter annan, först
en prest och derpå en klockgjutare, en kock, en ryttare, som dock
i prologen kallas en holman, en skräddare, en bonddräng, en
skomakare, en smed ocb en köpman. Med hvardera af dem växlar
jungfrun några repliker, gemenligen tre eller fyra. Alla framställa de i
all ärbarhet sitt ärende, oeh antingen af egen drift eller på
jungfruns uppmaning redogöra de för sin samhällsställning och de
vilkor, hvilka de kunna bjuda en hustru. Jungfrun ger alla friarna
afslag, hvarvid hon just icke alltid väljer de utsöktaste ordalag; en
favoritfras hos henne är, att hon "icke vill p— varmt på deras skor."
Och för att gifva ännu mera eftertryck åt sitt förakt för friarna gör
hon en satirisk teckning af deras stånd och sysselsättningar såsom
ett motstycke till deras egen skildring af desamma. Stundom är
denna satir löjlig nog, och ett ocli annat komiskt drag anträffas der.
Kloekgjutaren förebrår hon, att han stjäl sä mycket koppar, att han
borde hänga, och kocken, att ban fyller sig med flott och alltid tar
det feta af steken; skomakaren
"är avarter som en korp;
Skulle han med jungfrun leka,
Thet månde henne både svärta och becka."
Mot den stackars skräddaren är hon mycket hånfull:
"Hvadh skulle iagh med en Stufwegriis,
Som althijdh sitter på bordet oeh f—?
Nej packa tig hädan, tu klippeklut!
Tu klipper så myckit, som kastas uth.
Skabbota och klådota månde the wara,
Therföre bär Jungfrun för t.heni fara."
Författaren har sökt bereda en omväxling i den eljest något
enformiga handlingen, i det jungfrun hehandlar friarna på olika sätt.
På bondens frieri vill hon icke ens höra, skomakaren kör hon ut,
af smeden ocb köpmannen begär hon betänketid; men då dessa
sedan träffas på krogen, råka de i gräl om sina blifvande hustrurs
förträffligheter och komma då underfund med, att det är en och
samma jungfru, till hvilken de friat; de gå då tillsammans till henne
18*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
