Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27G
ALLE liEDLEGRANNAS SPEGEL. 288
och få båda afslag. — Är jungfrun grof, då hon utdelar sina korgar,
så blifva de afsnästa friarne henne ingenting skyldiga, då de taga
afsked; alla önska de henne en slemmare man, än de sjelfva äro;
till och med presten säger:
"Iagh är lijkvvist en presteman,
När tu kan blifva en förbannat skam."
Och samma presterliga välsignelse: "Tu leda, förbannade skam"
upprepas af ryttaren och skomakaren.
Slutligen kommer en finne, som bryter på svenska och talar ett
för oss numera knappt begripligt språk. Så börjar t, ex. hans frieri:
"Ivusa samra effter thet wari so taxi
At mino hälsa jumalaxi" m. m.
Om denne tycker hon, att hon ingen likare kan fä; men hvarföre
angifves icke. Hon gifver honom sitt ja, och de räcka hvarandra
handen. Men omedelbart derpå underrättar henne Finnen, att då
hon nu är hans käresta, skall hon äta "Plokorffskinn," dricka vatten
dertill, äta "Stampekaku och Kålpla" samt smaka tiäretampen;
sedan han för henne uppräknat dessa och andra lika trefliga saker,
slutar ban med dessa ord på god svenska:
"Tu skall vetta tu är mull och aska,
Tu leda förbannade Slampertaska."
Jungfrun ber nu Gud förbarma sig öfver henne, men efter hon nu
engång gifvit sig åt Finnen, så vill hon hålla sin man kär. Finnen
aflägsnar sig, och jungfrun begagnar sig deraf för att anställa en
jemförelse emellan sina fordna friare och sin nuvarande man och
finner då, att de varit bra allesamman och att hon fått den sämste,
ty "han handlar mot henne som en hund." Men Finnen har stått
gömd och hört hennes klagan; nu träder han fram och hotar att
ränna knifven i henne. Då yttrar hon:
"Menar tu, om tu mig ihiel slår,
At tu ej böfvelen på nacken får?
Finnen. Ja, ja, pöfvele skall intet nappa migh,
När iagh har huggit kniffwen i tigh.
Mino traar tijt, mino vara föra,
Så pliiga andra Finnar kiöra,
När the i Swerki haa illa kiort,
Draga the til Finland fort;
Hwem finner tå them ikän?
Så haa de kiort för, så kiöra the än.
"Nu hugger han henne med knifven och rymmer strax sin koos ut.
Hon faller neder och dör. Dock uti sista andedrägten talar hon
thessa ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
