- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
279

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLE liEDLEGRANNAS SPEGEL.

279

en prygelscen? Jungfruns omotiverade mördande synes
nemligen icke tillkommet ensamt för att hon skulle få ett
hårdt straff, utan lika mycket för att begagna tillfallet att
gissla finska äfventyrare, hvilka kommo öfver till Sverige
och efter här begångna galgstreck undandrogo sig
rättvisans hand genom att fly hem till sitt land, och det är
väl derföre, som den elake mannen blifvit gjord till en
fiune. Är — hvilket icke är otroligt — hufvudinnehållet
lånadt från främmande håll, så synes dock slutet vara
ursprungligen svenskt och mera nationelt än konstnärligt.
Föredömen för en sådan komiska dikters omstöpning till
s. k. tragedier erbjuder tyska litteraturen. I samma anda
har hertig Henric Julius behandlat komiska uovellstoff;
komiskt frivola berättelser om hustrur, som bedraga sina
äkta män, låter han i sina dramer få en tragisk utgång,
och äktenskapsbrytare!! tages antingen af djefvulen eller
mördar han sig sjelf; detta oaktadt bela tonen i
stycket är en uppsluppen komisk. Äfven han kallar dessa
stycken Tragedier, ehuru de i sjelfva verket äro utarbetade
fastlagsspel med ett sorgligt slut, Samma motsägelse
emellan ton och slut råder sålunda äfven hos honom; men
slutet är dock der bättre motiveradt, ty der är dock en
verklig förbrytelse begången, hvilken allt efter uppfattning
och ståndpunkt kan tragiskt eller komiskt behandlas;
hvaremot den bedlegranna jungfruns tyckmyckenhet är af
temligen oskyldig art. Om vi sålunda fullt instämma med
Klemming, att "Alle Bedlegrannas Spegel" icke i dess
nuvarande skick kan hafva högre ålder än tredje upplagans
tryckningsår utvisar; så hindrar detta icke, att denna
upplaga kan vara en omarbetning af ett vida äldre orginal.

Emellertid tyckes "Alle Bedlegrannas Spegel" hafva
haft att fröjda sig åt mycket bifall och länge bibehållit
sig i allmänhetens gunst, i det den upplefvat minst sju,
kanske nio upplagor, af hvilka den sista trycktes emellan
åren 1750 och 1770.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free