Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MESSENII DBAJ1ER UR TENDENSENS SYNPUNKT.
301
vår vitterhet tydligast betecknar detta omslag; ty i "Tisbe"
saknas helt och hållet det för skolkomedien egendomliga,
hvaremot M. ännu håller sig inom skolkomediens omi-åde,
fast han utvidgar gränserna. Omöjligt är väl icke, att
ban härvid kunnat vara ledd uf sitt poetiska sinne; ty att
han icke saknade ett sådant, det bevisa de i hans dramer
inflätade visor, hans helgonminnen och lians latinska
car-mina. I "Disa," hans älsta stycke, finnes icke ett ord i
sedolärande syftning; den framställda handlingen
upptager skalden så uteslutande, att lian icke får tid med
annat; icke ens epilogen innehåller några goda lärdomar.
"Svanhvita" är ock i saknad af det didaktiska elementet,
om man ej vill diträkna, att på tvenne ställen alla och
enhvar åtvarnas att icke gifva sina barn stjufmoder. I
epilogen upprepas denna förmaning, och der framställas
ytterligare tvenne satser, hvilka skola innehålla moralen
af stycket. Men den ena är en politisk och innehåller en
hänvisning till den stora trohet danskar och svenskar
fordomdags iakttogo mot hvarandra, då de strängt höllo
besvurna fördrag, och kan möjligen innehålla en syftning på
dåtida förhållanden. Den andra satsen har mera personlig
än moralisk vigt; Messenius förklarar nemligen stycket
ådagalägga, huru orättfärdigheten får sin lön och
oskulden, om den än en tid lider, dock slutligen kommer till
heder; men han gör omedelbart derefter tillämpningen af
denna sanning på sig sjelf, hvilken ovänner genom "stor
lögn och idel flärd tänkt föra på fall." I "Signill," som
icke uppfördes i Upsala, utan vid en hoffest, uppträder
didaktiken i satirens form, och tragedien öppnas med
några scener, hvilka bilda ett litet belt för sig, och hvari
skalden gisslar den dåtida ungdomens klemiga uppfostran;
i stycket förekomma vidare satiriska utfall mot hoflismare.
Epilogen är hållen i skämtsam ton och upptager som
"sens moral," att
"Elskogh må man väl i ätran öfva,
Och hvadh kärleek är i werlden pröfva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
