Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
MESSENII AKTINDEI.N1NG.
det egua; fra Brenner skref bättre tyska, franska och
italienska vers än svenska, och Lncidors tyska vers äro
ojemförligt klangrikare än hans svenska.
Så finner man hos Messenius många elementer till ett
nationelt drama. Att han haft en klart medveten afsigt
att bilda ett sådant, våga vi dock icke påstå. Liksom i
hans hela lif ocli verksamhet en varm fosterlandskärlek
synes uppblandad med fåfänga, afundsjuka och andra låga
bevekelsegrunder, så är lian i sitt dramatiska skriftställeri
å ena sidan bestämd af sin patriotism, och å den andra
af sin hätskhet och afund mot Rudbeckius samt sin
sträfvan att i täflan med denne förvärfva folkgunst. Också har
han ingenting sparat, för att slå an på sina åskådare. Ej
nog med att sjelfva ämnet var tilldragande, att komiska
upptåg förekommo, och i allmänhet en gladlynt ton
genomgick det bela; sång och musik tonade, och för ögats nöje
var sörjdt genom processioner, offerfester, dansar m. m.
Tydligen har ban afsett att förvåna genom skådespel, till
hvilka man dittills icke i Upsala sett maken, och i valet
af de beståndsdelar, hvilka han upptagit i sina dramer,
har han varit ledd af en god poetisk instinkt. Men i fråga
om formen svek honom denna instinkt. Ty i form är
Messenius lika klen, som våra andra dramatiska författare
från samma tid. Huru ringa begrepp han hade om
dramatisk form synes bäst af hans förvända akt- och
scen-indelning. Redan Rydquist rättar Hammarskölds uppgift,
att alla Messenii dramer hafva fem akter; det är endast
"Disa," "Cliristmanus" och "Gustaf I," som hafva 5 akter,
"Sig-nill" och "Blancka" hafva 6 och "Svauhvita" 7 akter. Men det
är så långt ifrån, att hvarje akt bildar en inom sig
afrundad del af det bela, att en i stycket inlagd episod
stundom icke afslutas uti den akt, der dess början förekommer,
utan i stället uti första scenen af nästa akt, så att två
med hvarandra nära sammanhängande scener kunna genom
aktindelning vara afskilda. Så är förhållandet på flera ställen
i "Svauhvita," Länge undrade vi öfver den grundsats M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
