Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
GUSTAF i:S COMO-:DIA.
Andersson samtala om reformationens framsteg, om uppträdet
emellan erkebiskopen ocli konungen i Upsala samt uttala den förmodan,
att erkebiskopen "tör resa ur riket." — Sc. 3. Peder Gallé jernrar
sig i en monolog öfver kyrkans nöd, erkebiskopens flykt till Polen
och Mäster Knuts och Peder Sunnanväders öde. Nu återstå endast han
och Brasken. Sedan utfar ban mot Olaus Petri, som förvänder biblen
och ej vill antaga påfvens tolkning, och hånande frågar han, med
hvilka tecken denne bevisat sin tro, ban
"Kan ej giöra helbregd en koo."
— Sc, 4. Thure Jönsson berättar för sin hustru Anna, konungens
faster, att konungen i Westerås tvungit biskoparna till eftergift och
påbörjat räfsten, men tillägger:
"Röör på Trumman och slå alarm:
Bom Bidi Bom.
Tråts iagh skall någon til bchagh
Blifwa en kättare i dagh."
— Sc. 5. Hans bokbindare, flykting för sin tro, kommer till den
landsflyktige Gustaf Trolle, som frågar honom, hvad de säga om
Trollen i Sverige, och far af Hans till svar, att Trolle sjelf anses
vara skulden till all olycka ända från trätan med Sturen; och då
Trolle ytterligare frågar, huru nu i Sverige står till, berättar Hans
om Westerås riksdag, Braskens flykt och Westgötaupprorets snöpliga
slut. Trolle vill sända Hans tillbaka med uppviglingsbref. — Sc. 6.
De landsflyktige prelaterna, Hans Brask och Jöns Svinefoot, samtala
om konungens giftermål med en lutherska och göra sig roliga öfver
den nye erkebiskopen, om hvilken Jöns Svinefoot berättar, att
katolikerna bruka att i stället för "erchiebisp" kalla honom
"Ähr-icke-Bisp," hvarvid Brasken anmärker, att man äfven kuude kalla
honom "Särkebisp," emedan ban skall taga till hustru en
konungens franka. Den olyckliga utgången af Christians och Trollens
stämplingar beklagas. — Sc. 7. Laurentius Petri, den nye erkebiskopen,
berättar i en monolog, att hans fienders anslag fatt en olycklig
utgång, att Brasken är död och reformationen betryggad. — Sc. 8.
Thore, kanik i Linköping, har en lång monolog om åtskilliga punkter
i den nya läran, förnämligast dock om presternas giftermål.
*6) Erkebiskopen.
"Jagh achtar eij Kungens
Mun-slagb,
Fast iagh än skulle döö i dagh,
Ey skall iagh doch Luthersk
blifwa
Och gambla Troona öffwergifwa.
Medli Mäster Larss lr’) iagh i hoop
waar,
(Han) Behöfwer ey giffwa stoort
Swaar
Om sitt giifte; ty han ey rätt
(Är)Wigdhtil Biskop på något sätt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
