Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34R
GUSTAF I:S COMEDIA.
I några scener framställes nu åter kung Gustafs historia: i Sc. 2
två Stockholmsborgares stämplingar mot honom, i Sc. 3 samtalet
emellan Svante Sture och Marcus Meijer i Lübeck, i Sc. 4 ett samtal
emellan Johan af Hoja och Wullenweber; i Sc. 5 redogör Gustaf i
en monolog för allt, hvad ban hittills uträttat, och omtalar
upptäckten af Liibeckarnes stämplingar, drottningens död och
genomdrifvan-det af arfföreningen m. m. — Sc. 6. Två Wadstenamunkar, Broder
Per och Broder Clas, uppvigla bönderna Jon Andersson från
Småland och Lars Jonsson från Östergötland till uppror mot Gustaf,
berättande om Gustafs styggelse mot klostren och klagande öfver
Jöran Normannus, som förändrat kyrkoeeremonielet, nedlagt, messan
och dagliga offret m. m. De tre följande, scenerna behandla
Dackefejden och i den 10:de prisar kansleren Conrad von Phij sin herre
konungens lycka i alla hans företag och förtäljer, att konungen visserligen
genom döden förlorat äfven sin andra hustru, men nu står i begrepp
att taga sig den tredje. Sjelf skall kanslern just nu gå till bröllopet.
Femte akten. Sc. I. Mäster Jöran Nonnannus bevisar, att
konungen med rätta tagit kyrkans öfverflödiga gods för att använda
dem till rikets nytta, samt påminner om sättet, hvarpå presterna
engång kommo åt dessa gods. — Sc. 2. Mäster Thore säger, att om
än mäster Jöran och Jöns Swinefoot nu äro döda, så har det dock
ej gått deras vedersakare bättre, ty bröderna Petri hafva fore sin död
fallit i konungens onåd, Conrad von Pliij har i fängelset blifvit
uppäten af löss o. s. v.; för alla har det gått illa. Medan han talar,
kommer Måns profoss och griper honom. — Sc. 3. Konung Gustaf
talar om den oro hans skatter bringa honom, han
"Täncher så flitigt på sin skatt
Att ban ligger sömbnlös mången natt."
Dock vill han hafva än mera och kallar till sig herr Eskill,
drätselvak-tare, och Rasmus Ludviksson, "gamle breefs förvarare," samt befaller
dem, att från klostren hämta allt hvad der finns af värde, guld,
silfver, heliga kärl, biskopskryckor, kläder m. m. Silfret skall på
båt föras till Svartsjö, men guldet, perlorna och de äkta stenarna
skola lemnas åt konungen sjelf, samt kläderna inläggas i kgl.
klädkammaren. Derjemte skola afvelsgårdar göras af klosterhemmanen,
boskapen drifvas till konungens bus, samt alla gamla böcker och
do-kumenter sändas till befälhafvarne på de kgl. slotten, för att der
begagnas till patroner. Förgäfves beder Rasmus konungen skona
böckerna och dokumenterna. — Sc. 4. Lars Orädd och Nils Gadd, hvilka
varit med om att verkställa denna konungens befallning, berätta
huru de huserat i klostren, der gjort rent hus och insatt
klosterfolket i "Petalshus." Äfven förtäljs, att mäster Thore får sitt bröd
till döddag i Wadstena. — Sc. 5. Brödren Mårten Pedersson, som
till våren fyller sitt 104 år ocb i 80 år varit borta från fäderneslan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
