Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF l:S COirfEDIA.
347
det, är hemkommen frän Spanien for att se, huru nu står till i gamla
Sverige; men tycker sig liksom de gamle sjusofvarne hafva kommit
till ett vildfräinmaude land. Allt är förändradt, andra prester och
annan tro. Han vill åter resa ut till Spanien, ty han fruktar, att nu
är tiden inne, då broder Staffans spådom skall gå i uppfyllelse. Nu
följa fyra monologer: rikskansleren Christoffer Andersson talar om
tvisteämnet med Danmark, tre kronor: rikshofmästaren Sten Eriksson
om ryska kriget; Dionysius Beureus om hertigdömena, de kungliga
barnens giftermål, Eriks frieri i England, som han fruktar skall
föranleda Calvinismens införande i landet, Johans och Eriks ovänskap
m. m.; och slutligen talar Nils Gyllenstjerna, Eriks kansler, om
grund-lösheten af Gustafs misstankar mot Erik, i hvars ärender Gyllenstjerna
nu skall resa till England. 10:de och sista scenen framställer
konung Gösta på dödsbädden. Han talar till sina söner:
"Fast dagen synes wara långh,
Kommer doch quällen seent engångh,"
han förmanar barnen till gudsfruktan och enighet, anbefaller dem
styfmodren och anordnar om sin begrafning. Till slut utbrister han:
"O Gudb, anamma tu min siäl."
Vi hafva ofvan kallat detta drama ett kyrkohistoriskt
och tro oss deri vara i vår goda rätt; ty ehuru det
visserligen framställer en historisk persons lefnad och
sålunda ur denna synpunkt är ett lika rent historiskt drama
som Messenii äldre stycken, så äro dock här de kyrkliga
intressena de öfvervägande, och det slutar sig i detta
hänseende på det närmaste till "Christmannus."
Fastän det icke i samma grad som "Christmannus"
saknar inre sammanhang, så har det dock samma odramatiska
form, och det större intresse, det onekligen äger, är
ingalunda af estetisk art.
Vår litteratur äger ännu en annan komedi öfver
Gustaf I och kyrkoreformationen, skrifven af Prytz. Men på
den Prytzska komedien ser man genast, att den är
skrifven af en god protestant, som ej ett ögonblick tviflat på
sannfärdigheten af sin trosbekännelse. Alla i hans komedi
framställda invändningar mot den nya läran och
kyrkoordningen äro lätt vederlagda och hvila antingen på påfvens
auktoritet, samt hafva sålunda för lutherska lärans bekännare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
