Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427 STJERNHJELM.? FÖRTJENST OM SVENSK VITTERHET.
Maa kan, om man så vill, räkna fyra olika
strömningar inom renaissancen, hvilka hvar efter annan under 16:de
eller 17:de århundraden visa sig i de flesta Europeiska
länders litteratur. Den första hafva vi redan lärt känna
i den unga stridslystna humanismen, som dock, hunnen
upp till oss, hade en uteslutande moralisk-didaktisk
karakter; den andra är den, som står under inverkan af
Tasso ocli lians samtida, den tredje sluter sig till Marinisterna
och den fjerde är den franska klassicismen. Det är den
andra formen, som här närmast rörer oss. Hade man vid
renaissancens början, åtminstone i Tyskland liksom hos oss,
hufvudsakligast fästat sig vid innehållet uti den antika
litteraturens alster, så började man nu få ögat upp för
formen, likvisst endast den yttre och tecliuiska. Denna
hade visserligen af de nylatinska författarne redan länge
varit efterbildad; men det gällde nu att på det antika
formgrundlaget skapa en vitterhet i landets eget språk. Denna
sträfvan gick sålunda ut på att gifva de antika
versformerna tillämplighet på de nyare språken och grunda en
nationel vitterhet i antik form. Mången hann visserligen
aldrig ut ur en tom, själlös formalism; men der en kraftig
och sjelfständig skaparkraft tog saken om liand,
fram-bragtes dock poetiska mästerverk. Det är denna rigtning,
som betecknas af Tasso, Trissino, Ruccelai i Italien, af
Malherbe, Marot, Ronsard och plejadskolan i Frankrike, af
Dan. lleinsius, Hooft och Vondel i Holland, i viss mån af
Ben Jonson i England, samt af Opitz ocli första
schlesi-ska skolan i Tyskland. Hos oss är Stjernhjelm denna
rigtnings första och förnämsta representant. "Med honom
begynner," säger Atterbom, "den inhemska poesien såsom
konst, ocli i denna mening hälsas ban med skäl som
skaldekonstens fader" 70). Stjernhjelm hörde dock
ingalunda till dem, hvilka fastnade i formen; han hade en
äkta skaldenatur, fastän de stora anlagen på grund af
,0) Atterbom, Sv. Siare II. s. 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
