Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILltJS PEODIGUS.
477
Wij Theologiam förblomma weete;
Altså uthi Theologia
Beblande wij Philosophiam."
Sc. "2. Acolastus, från hvilken hans betjenter flytt, träffar Mala Spina,
som frågar honom, om han är katolik. Då ban svarar, att han ej vet
hvad katholik är, utan håller sig till biblen, förklarar jesuiten detta
vara orätt, enär ingen mer än presterna böra läsa biblen; derpå
framställer han åtskilliga katolska lärosatser, och A. säger sig hafva
intet emot den läran samt lofvar komma i Jesuiter-kollegium för att
afsvärja sin gamla tro. — Sc. 3. Skomakare Sörbiörn, skräddare
Balsar Link och bollmästare Spink beklaga sig öfver Acolast som
gäldenär. — Sc. 4. De träffa Arolast och hans 4 vänner, men få af
dem stryk i stället för betalning, hvarpå dessa gå att söka vackra
qvinnfolk. — Sc. 5. Leno Burdus talar om sitt yrke och prisar
sig lycklig, som fångat Acolast, hvilken betalar väl. — Sc. 6.
Acolast och hans vänner komma och inbjudas af Burdus, som ropar
fram sina flickor. A. utväljer Syra, men under tiden stjäl Ram fre
hans börs. — Sc. 7. Medan Acol. och Syra aflägsna sig, sätta sig
kamraterna ned att supa och sjunga:
Kaas.
"Wiwa, vviwa, mine bröder godh,
Intet kan oss nu brista.
Nu groor wår åker, fattom modh
Wij ham hwad oss må lijsta.
Raas.
Så länge som wår broders pung
Warar, så glädjas alla!
Men blifver ban slätt intet tung,
Så skall snart modet falla, m. m."
Man hör gräl ocli buller från andra rummet. — Sc. 8. Syra vill
hafva betalning, men Acolasti pung är stulen. Hans vänner draga
sig undan, och skökorna taga af honom hans kläder. Förgäfves
beder han att fa behålla skjortan; naken och slagen köres han ut.
Femte akten. Sc. 1. Acolastus, hungrig och i djupaste elände,
erinrar sig sin faders rådi — Sc. 2. Sven i Gälet talar:
"O, Gudh nådhe migh Bonde gråå,
Ilwadh stoör tunga migh ligger påå!
Skjussning och Gässning plågar migh,
Uthlagor ökas dageligh.
Jagh arbetar väl flijteligh,
Dock will intet räckia för migh.
Der til haar jagh stoor olycka fått,
Siu koo i åhr haa för migh stört brått.
Så ock min heedreligh Stoogång
Lider aff Skabb och Lyss stoor twång.
När jag wil bort uthi Stallgården gåå,
Der wankar skabba och der wankar klåå.
Om mina Getter hafwer jagh eij gott hopp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
