Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ACTA APOSTOLORUJI.
489
från oqvädingsord gick man lätt öfver till
handgripligheter. Braskens stycken afspegla detta. Till och med hans
apostlar kunna ej underlåta att begagna skällsord, och
kristendomens fiender tala endast i sådana. I hvarje akt
förekomma regelbundet några scener, i hvilka stryk
utdelas; och bela fjerde akten är ett oafbrutet piskande.
Visserligen framställas ej några sådana gräsligheter
(halshuggning, lemlästaude, hudflängning m. m.). hvilka voro vanliga
i medeltidens franska martyrdramer, men det finnes dock
tillräckligt af brutala scener. Apostlarna föras väl ofta utom
scenen för att dödas, likvisst först sedan de inne på scenen fått
åtskilliga hugg och slag; men detta kom sig icke af någon
känslans finhet, utan deraf, att man i skolsalarna saknade
de gamle mysteriernas maskineri; genom dessa maskinerier
blefvo nemligen de handlande personerna raskt förbytta
med dem liknande dockor, på hvilka sedan alla sådana
exekutioner verkställdes, hvilka ingen menniska utan med
fara för lifvet kunde utstå. Om uti vid sidan af denna
brutalitet ett sedligt och religiöst intresse yttrar sig, så
må man besinna, att för Brask det ena som det andra
var lika mycket natur. Intetdera var hos honom
konst-ladt eller sökt; han var med hela sin själ både
grofhug-gare och trosifrare. Den religiösa toleransens begrepp
fanns icke till för honom; calvinisten var honom lika
litet behaglig som anabaptisten eller katoliken, och
förmodligen har han icke saknat lust att handtera dem alla
på samma handgripliga sätt, som Tranio och Lyco göra i
hans drama. Vi erinra oss, att äfven i "Filius Prodigus"
kommer religionsspörsmålet på tal (IV. 1, 2), och att der
läran om påfvens ståthållarskap på jorden blir föremål för
hån (II. 7); en kyrklig tendens uttalar sig äfven i Brasks
sista drama.
Några skildringar ur folklifvet har man i böndernas
och handtverkarnas uppträdande i 4:de aktens 8 scen, och
den lysande beskrifningen på Schyternas urgamla dygder
(IV. 1.) är ett af dessa offer på patriotismens altare, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
