Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REBECCA.
507
förbinda sig att resa till Mesopotamien och fria för Isak. Eleasar
råder att skicka Isak sjelf; men derom vill den gamle ej höra talas;
Eleasar lägger handen under Abrahams lår, denne förestafvar och
Eleasar eftersäger edan. Edén är på prosa och slutar med: "Så
sant mig Gud hjelpe!" Eleasar tager afsked och Abraham ber till
Gud för honom. — Sc. 2. Englarna sjunga en hymn i 6 versar på
melodien: "Ett ädelt blod från Engeland."
Andra akten (Bond-akten). Sc. 1. Bönderna Joga och Töre
tala i dialektspråk om sina vedermödor; herremannen tvingar dem att
hvarannan dag arbeta pä gården och två dar i veckan gå skall på
jagt, så komma utskrifningar till kriget och slutligen taga fogde och
länsman på gästningar det lilla de hafva qvar. De söka dock vid tillfälle
att taga sin skada igen. Töre berättar, att när vid Olsmässan födan
tryter, så lurar han borgaren i staden genom att af honom tillbyta
sig sill, fläsk och salt mot utlofvad spannemål, som borgaren aldrig
far. Joga hade äfven gjort försök att lura stadbon, ehuru det slagit
mindre lyckligt ut; han lade färskt smör ofvan på gult och grönt
smör och bjöd det så ut till salu, men borgaren stack ett jern ner
i smöret, och när han då kände stanken, ville han skicka efter
"vakten ocli bysvännen," och endast med möda kom Joga undan,
lemnande smöret och pengarna i sticket. — Sc. 2. Ismael harmas
öfver att hans tjenare Sy rus, Cham och Labrax ej ännu kommit med
bönderna, som skola gå skall. Då tjenarna slutligen anlända, klaga
de öfver böndernas trockhet. Ismael säger: "Bonden är en luur och
sällan from," samt utsätter en annan dag för jagten.
Tredje akten. Sc. 1. Abraham uppmanar Isak att gifta sig,
och denne invänder, att det icke skickar sig att gifta sig nu, då
knappast mer än 4 år gått till ända efter modrens död.
Abraham. Det ähr nog sörgt, lät sorgen fara,
Wij wilie icke sådanna som hedningar wara,
The där om sina döda hafva inthet hopp,
At själen lefver och kroppen står opp.
Och weet jagh om din modher wor’ i lifwc,
Hon skulle också thet samma rådet gifwa.
Isaac. Jagh hörer thet och lärer allt meer.
Men om min ålder hvad synes ehr?
Ähr icke then nästan förringa
Och bråt för migh än taga qvinna?
Abraham. Neij tu äst en man om 40 åhr,
Mången ähr som fö it till gifte går,
Somma årka intet till 20:de bijda
För än the til thetta ståndet skrijda" 31).
") För att sätta läsaren i tillfälle att jemföra öfversättningen med
originalet meddela vi här den latinska texten till ofvanstående utdrag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
