- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
512

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

512

BONDEAKTERN A.

lustigruakaren (ler utgöres af narren, som under olika namn
förekommer, så finnes deremot endast ett par svenska
skol-dramer, uti hvilka narren uppträder, hvaremot hondseenerua
finnas inflätade i alla stycken från seklets hörjan, med
undantag af tvenne Messeniska stycken, Chærberii och Dalii
öfversättningar samt Hans Oloffssons "andliga tragedia," i
hvilken sednare dock något "korttwijl" uppfördes emellan
akterna. Vi vilja icke bestrida, att ursprungliga afsigten
med införandet af dessa scener varit att väcka löje.
Kanske till och med äfven att skolkomediförfattarne ansett
sig af dem kunna betjena sig för det didaktiska
ändamålet, i det att böndernas råhet, okunnighet ocli tölpaktighet
genom motsatsen kunde bevisa nyttan af lärdom och
hyfsade seder. Men obestridligt är, att, såsom vi ofvan (sid.
307) yttrat, härigenom ett nationelt element inkommit i
våra dramer, och att dessa scener lemna månget bidrag
till kännedomen om svenska allmogens seder och sociala
tillstånd under denna tid. I Messenii "Disa" äro bönderna
införda endast för att å ena sidan åskådliggöra
hungersnödens fasor och å den andra för att tjena till åtlöje.
Men i de öfriga Messeniska stycken, der bönder uppträda,
framstå bönderna icke såsom suckande under ett outhärdligt
ok, utan mera som afkomlingar af den fria svenska
Odalmannen, som sjelf hade en röst med vid frågan om det
allmännas väl och ve. I "Judas Redivivus" börja
klagomålen öfver bondens träldom, klagan öfver
skjutsskyldigheten, herregästningen, knektarnes våldsamheter. Om
man undantager Prytz’ dramer, deri på grund af ämnets
beskaffenhet den nyssnämnda Messeniska framställningen
af bonden är den rådande, så hör nian i de öfriga
dramerna under århundradet blott den förtrycktes klagan
eller hans bittra skämt öfver förtryckarna. I "Troijenborgh"
liksom här i "Rebecca" uttalas frälseboudens harm öfver
hans slafveri under herremannen, och bönderna tecknas
sådana som de under ett dylikt tillstånd nödvändigt
måste blifva: ovilliga, tredska, baksluga, slafvar under den råa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 22 18:28:31 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svdramat/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free