Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IiELE-SNACK.
537
Andra akten. Sc. 1. Veterius tager på sotsängen afsked
af sina söner, Divius, Martius och Politius. Han
efterlemnat-inga rikedomar, men liar gifvit barnen en god uppfostran; ban råder
dem bedja Gud om en from maka och ej se på skönhet och
egodelar, utan endast på dygd. Grannen Curiatius utnämnes till deras
förmyndare och uppmanas att låta dem ännu en tid vistas vid
akademien. Sönerna afresa, fadren dör, och englar föra själen till
himmelrike. — Sc. 2. Acolastus afråder Apollonius lrån äktenskap,
uppräknande dess vedervärdigheter, ban anser bättre att resa från
gård till gård, fria till jungfrurna, taga emot skänker af dem,
förföra och öfvergifva dem. Apollonius förebrår honom detta. — Sc. 3.
Prudentius styrker Apollonius i bans goda föresatser.
Tredje akten. Sc. 1. Acolastus, som efter egen uppgift nyss
bedragit en dam, möter Venerea, gör henne sin cour med en
massa klassiskt-mytologiska citater, liksom Circejus i "Surge," far
till hjelp Venus, Cupido och Delia ocli besegrar Venerea, som tillstår
sin kärlek och dansar med honom. Derpå säger ban sig skola resa
bort och lofvar återkomma om 14 dagar, aflockar henne guldkedja
ocb armband som kärlekstecken samt beger sig till krogen. —• Sc. 2.
Veterii söner komma från akademien och välja yrken. Divius blir
prest, Politius jurist och Martius militär. De vilja genast söka sig
hustrur, men förmyndaren ber dem först skaöa sig embete. — Sc. 3.
Acolastus hånar på ryggen en jungfru, som ban lurat, önskande
henne
"så mång tusen god natt,
Som himlen är med tegelsten
besatt-Hon skall hafva så många dagar god,
Som gråstenen hafver droppar blod.
Ilon skall bekomma så många god år,
Som tolf tolfter bräder har hufvudhåi1."
Apollonius, som inkommer och ber Gud välsigna hans friareresa,
hånas af Acolastus.
Fjerde akten. Sc. 1. Apollonius och Delitius, hvilka fria
till samma flicka, råka i gräl. Delitius skryter med sina penningar
och sköna kläder, gäckar A., som vågar täfla med honom, och
säger honom bäst passa till att blifva hans uppassare, ljussuoppare,
lysa honom till säng och draga skorna af frun. Apollonius, som
skryter med sin boklärdom, blir ej svar skyldig; ban kallar sin rival
en "Grotspråkare," "Speckhöker," "Snushane" och säger "att förestå
embete äst tu en So." — Sc. 2. Först Delitius och sedan Apollonius
framställa sitt frieri till Pulcheria, Themistoclis dotter, och
på fadrens förfrågan förtäljer Delitius, att lian är af förnäm slägt och
så rik, att fastän ban hvarken kan eller vill sköta embete, skall det
räcka för honom, om ban så lefde i 1000 år. Apollonius, som hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
