- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
538

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

538

BELE-SXACK.

ken har guld eller börd, förklarar sig näst Gud lite på sin dygd ocb
hoppas försörja sig med en tjenst, som han förstår att sköta. Fadren
ber om betänketid. Delitius vill gifva Pulcheria en guldked, men
på fadrens inrådan tar hon ej emot den. Vid bortgåendet råder
Delitias sin rival att skaffa sig sorgekläder. — Se. 3. Pà Curiatii
råd resa Veterii tre söner att fria; han rekommenderar dem
Minervas tre döttrar, men varnar dem för Junos och Veneris. — Sc.
4. Minerva, Juno och Venus prisa hvar sina döttrar ocli råka i
tvist om företrädet af dygd, guld eller skönhet. De tvistande
gudinnorna hämta upplysande exempel både från mytologi och bibel;
slutligen förifra de sig så långt, att Venus och Juno kalla hvarandra
"h—a." Divius väljer Minervas dotter och får till brudskatt dygd
och ära, Martius tar Junos dotter och far 3000 rdr, Politius tar
Veneris dotter och får dejlighet, ljuflighet, kurtzvillighet och
lustighet.

Femte akten. Sc. 1 (på prosa). Tkemistocles frågar sin
dotter, hvilken af friarna hon ger företrädet, och hon erkänner, att Delitii
förmögenhet på henne gjort mesta intryck. Fadren visar henne
oklokheten deraf, och hon bestämmer sig för Apollonius. — Sc. 2 (på
prosa). Apollonius och Delitius äro i fullt gräl, då Them. kommer
med sin dotter och tillkännager utgången af hennes val, hvaröfver
Delitius högeligen förvånas. Appollonius deremot tackar henne i
valda ordalag, men vänder sig sedan hånande till Delitius. "Ja,
De-liti," säger han, "huru smakar tig sådant, far du intet ondt i magen
att iagh så kärligen snackar och läflar med din brud." Han frågar
honom, om han har lust att ligga under sängen och säga till när
hönsen gala m. m. Sc. 3. Mil i tia 8 och Bellander, två
krigsmän, köra Acolastus ut ur ett jungfrubus, der de råkat i gräl om en
flicka. Ilan sammanträffar straxt derpå med Apollonius, som talar
om sin stora lycka såsom gift och vill omvända Acolastus; men
denne går gäckande att söka en annan jungfru.

Sjette akten. Sc. 1 (på prosa). Hilarius, en ung man, som
förslösat sin förmögenhet, friar till en 90-årig enka Decrepita,
men far slutligen afslag. — Sc. 2. Simonius anklagar inför
domstol Acolastus för det han förfört lians dotter Thais. Barnet
fram-hafves, och - A. erkänner sig hafva del deri, ehurn han ej kan åtaga
sig hela faderskapet. Men då Simonius företer en handskrift, hvari
A. utfäster sig att äkta Thais, blix han af rätten dömd att fylla sitt
löfte. Sedan upptäckes det, att Thais har 6 oäkta barn, hvilka
Acolastus nu tvingas att kläda och föda. Då erkänner han sin dårskap,
ångrar sitt lefnadssätt och ber ungdomen låta varna sig af hans
exempel. — Sc. 3. Martius beklagar sig öfver att hans hustru, som
var en "läcker-roos" o"ch "Öderska," förstört sin brudskatt genom
slösaktighet; hvarföre ban afråder alla från att gifta sig för
penningar, likvisst bör, tillägger han, icke penningen föraktas, om den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 22 18:28:31 2017 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svdramat/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free