- Project Runeberg -  Svenska Dramat intill slutet af sjuttonde århundradet /
543

(1864) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEJfESIS ÆTHEREA.

543

dia fattat hvilken innevarande åhr 1659 d. 9 Jan.
publice celebrerades i Åbo stad vthi höge
Herrars närvaro oc förnembligit Folckz frequens,
med särdeles personer, och den qvalitet man aff
Historiens grund hempta kunde, aff Erico
Kol-modino. Tryckt i Åbo aff Petro Hansonio.
Stycket har prolog, epilog och 6 akter.

Prologen förklarar sig "kortligen på en stund med
personlig gestalt vilja repetera Christi födelse," vänder sig derpå till
borgmästare och råd med nyårsönskan och talar sedan om det stora
undret, Kristi födelse, och den hjelp den lidande menskligheten
derigenom erhöll, utvecklar den dagens fröjdefullhet samt inbjuder
åskådarna att komma och se krubban samt "den stora frun" med
hennes sköna son, den skönaste som finnes. Prologen afslutas med
tillkännagifvande, att Josef timmermannen "med käpp och staf’ nalkas.

Första akten. Sc. 1. Josef har trött af den långa och
besvärliga resan anländt till Bethlehem: han vill nu uppsöka ett qvarter
för sin trolofvade mö och skaffa strå och hö åt sina hästar.

"Min kropp af ålder är så svagh
Ther til och trött blifven i dagh:
Ach! Gud migh nåde gamble man
At klaga nödgas jagh försann:
Aff thenua resa långh och svår
Nu wärkia ochså mine lår,
Mitt hecla lijff thet darrar alt,
Så är nu medh och myckit kält:
Oi, Oi! min rygg ban wärcker så,
Att jagh knapt kan gå eller stå.
Oc hu! den hostan är så svår,
At jagh, oc hu! må fälla thår.
De plågor all, oc hu! ey nembna
kan.

Gudh nåd’, oc hu! migh fattig man,
Den fara, som migh hafver händt

På denna resa, är försendt.
Förtälja, oc, hu! en vandringzman
Bär fara både til watn och land
För röfvare och skielmar andra
Som allestädes nu kring vandra.
Ja, jagh aldrigh kunnat troo
En resa giöra störr’ oroo
Än denne. Ty thet är besivär
Med qvinfolk resa här och thär.
Som jagh medh min karst’ har
gjort,

Then nu är worden tiock så fort.
Migh undrar hwart hon hafver gått,
Efter hon är så swagh ocli trått,
See, See! hon kommer nu rätt där.
Aff sijda jagh migh ställer här."

Sc. 2. Maria tackar Gud, som hållit, henne frisk och sund, ehuru
hon lidit mycket af resan. Då Josef visar sig, frågar hon, om han
fatt herberge; men ban har förgäfves gått från hus till hus,
"Den ena lådds, som han ej hörde,
Den andre migh ur gården ltiörde,
Den tredje lånte aldrigh huus,
Den fjerde swoor i fullan duus
Den fempte wijste migh sitt stall
Eij weet jagh hvadh jagh giöra skall."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svdramat/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free