Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THET HIMMELSKA CONSlSTORUIM.
555
verläggningen med angifvande af orsaken, hvarföre han sammankallat,
sina himmelska mör, och ber dem gifva råd rörande bästa sättet att
förfara med "desse yneklige personer, som för wåra ögon ståå."
Freden talar till menniskans förmån: "Hvad för gagn," frågar hon, "har
tu theraf, at menniskjoslägtet nedstört warder til Helwetit? Hwem
kan tacka tig i Helwetit?" Enigheten instämmer; men
Rättfärdigheten frågar henne, om hon är "klok och nöchter," som tillstyrker
sådant, och yrkar sjelf på strängt straff. Strängheten förenar sig med
Rättfärdigheten och likaså Lucifer, hvilken, när Wänligheten talar till
menniskornas bästa, utbrister: "Tig tu näsvisa qvinna, war tyst tu
owettiga och krysta läpparna tillsamman." Straxt derpå går han ut
för att hemta sina betjenter till de brottsligas fängslande.
Tredje akten. Sc. 1. Lucifer inkommer med sina betjenter
och säger: "Jo, Jo, mina trognaste camrater! Tager Cerberi
käd-jor, glömmer intet Handkloftvarna. Slår, binder, sargar, skonar
intet." Adam och Eva gripas. "Dessemellan sucka samptlige
Himmelens Möör." Sjelfva exekutionsbetjenterna söka trösta de brottslige,
då de skola bortföra dem. Men bortförandet förhindras af Guds Nådj
som träder emellan med en sång i tre versar, af hvilka den första
lyder så:
"Lät bli, Lät bli, du arge skalker!
Tag bort tin näbb, tu glupig falker!
Hwi will tu i odömd sak falla
Och föra menniskjan bort med alla."
Sc. 2. Mildheten bönfaller för menniskorna, sägande: "Ack käre, lät
migh icke fåå repuls." Men Rättfàrdigheten, deröfver förtörnad,
bevisar nödvändigheten af deras bestraffande och förklarar, att om
menniskorna frigifvas, bör följdriktigt äfven Lucifer befrias från de eviga
kedjorna. Stadigheten och Heligheten instämma, och Lucifer
utbrister: "Herr Domare, thesse hafwa icke så galit dömbt. Ty det är ju
billigt, att the, som i samma brotsel warit hafwa, måste ock wara
derefter uthi lika lycka. Eija förty, o mine käre, krapser them i et.
huj härifrån med eder."
Här upphör akt- och scenindelningen, och stycket fortsättes
sålunda:
Lång- och Sakt-modigheten, Allsmäktigheten, Godheten och
Menskliga slägtets Eländighet antaga sig menniskans sak. Allsmäktigheten
säger bland annat: "Om tu allenast med dit hvitgrådt hufvud nickar
derpå, tu som gör himmel och jord bäfvande, straxt warder det bättre
med menniskjan. Men förwegrar tu hjelpa menniskjan, så står jag,
tin Alsmecbtighet, i stor fara." Men Menskliga slägtets Eländighet
slutar sitt. tal med denna vers:
"Jag fattig synda barn af mångom blir tilsatter,
Om tu nu stränger äst, så tör mig djeflen fatter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
