Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564
HARDY. TRAGIKOJIEDIEX.
att ensamt uppföra alvarsamma stycken, lailes grunden
till en fri skådebana i Paris, ock teatren i Hotel cTArgent
1 qvarteret du Marais fick en teaterförfattare i den
fruktsamme Hardy, den förste, som i Frankrike uteslutande
lefde ocli skref för banan. Hans första stycke trycktes
1601 och han dog något före 1632. Hans publik
utgjordes ej af de litterärt bildade, utan af massan af den ännu
obildade medelklassen. Detta återverkade på hans
författarskap. och hans stycken, 6 a 800 till antalet, äro till
större delen handtverksarbeten, som afse att förse banan
med stycken, hvilka kunde draga folk. Flertalet äro
tragikomedier, och han liar i dem velat bjuda på så mycket
som möjligt, sträfvande ehuru på ett rått sätt att sätta
affekterna i rörelse. Hans stycken hafva alla en drastiskt
verksam handling, men den är till större delen ett lån
från andra; den framspringer ej heller ur karakteren,
tvertom är karaktersteckningen endast bestämd genom
situationerna och blir efter den förändrad. Diktionen är
stundom trivial, stundom svulstig. Hardy har äfven
skrifvit tragedier, hvilka hafva formen af den klassiska
tragedien, sådan som man i Frankrike tillegnat sig den, men
hans stycken äro tydligen påverkade af tragikomedien.
Kören begagnar lian ej; hans publik tyckte mera om de
emellan akterna inflickade entrcmets än om långa lyriska
deklamationer. Med kören bortföll äfven hufvudhindret
för en utvidgning af rums- och tidsenhetens skrankor.
Hardy betjenar sig deraf med en viss frihet, men dock med
måtta, så att handlingen icke öfverskrider gränsen af 1 a
2 dagar, och scenen växlar merendels blott inom ett trångt
begränsadt rum. Den monologiserande skuggan, den
förtrogna amman och budet, som berättar slutkatastrofen,
fela sällan; deremot är Garniers patetiska retorik nedstämd
till en vanlig, ofta trivial samtalston. Hvad inflytande
Hardys verksamhet haft på den Garnierska tragediens form
synes bäst af Tkéophiles "Pyrame et Thisbe" (1617), der
man återfinner Garniers långa patetiska monologer, de po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
