Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJÄRNES BEKANTSKAP MED FRANSKA DRAMAT.
575
cleuna med medeltidsdramat sammanhängande form,
hvilken den klassiska tragedien först måste besegra, innan den
såg sitt anseende obestridt.
Det kan ifrågasättas, om Hjärne, som ej varit
utomlands och möjligen icke sett andra skådespel, än de
komedier af Terentius, i hvilka ban sjelf spelat med djeknarna
i Strängnäs, verkligen baft någon bekantskap med det
franska dramat, eller om han icke snarare genom studier af
de gamle, företrädesvis af Seneca, sjelf skapat sig sin form.
Antagandet af det sednare lemnar dock ©förklaradt den
onekligen stora likheten emellan Hjärnes drama ocli det
franska skådespelets form, en form, som, väl till
märkandes, var en frukt utaf en lång rad af förmedlingar. Det
torde dessutom icke vara så synnerligen svårt att visa. att
det franska skådespelet icke kunnat vara främmande för
Hjärne. Under sitt vistande i Stockholm såsom lärare i
de "rika och förnäma" borgarnas hus hade ban lätt
kunnat vinna kännedom om den franska litteraturen. Garuiers
och Hardys dramer, om hvilka Hjärnes "Rosinninda" mest
påminner, voro i många upplagor vidt spridda, och otroligt
är väl icke, att några exemplar kunnat förirra sig upp till
Stockholm. Det var vidare just under det år, Hjärne låg
i hufvudstaden, som de franska köpmännen och
kammarherrarna uppförde den ofvanoiiitalta franska komedien.
Då dessutom på Hjärnes teater gåfvos många stycken, dels
originaler, dels öfversättningar, så följer deraf, att de unga
studenterna icke kunnat vara obekanta med dåtidens
dramatiska litteratur.
Jemföra vi "Rosimunda" med den franska
tragikome-dien, så må vi först anmärka, att fastän dervid
likheter komma att yppa sig äfven med den
franskt-klassi-ska tragedien, så är detta förhållandet endast i sådana
punkter, hvilka denna tragedi har gemensamma med
tragik omedien. Dit hörer i främsta rummet den patetiska
ton, som genomgår "Rosimunda." Nästan alla de
uppträdande personerna befinna sig i en mer eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
