Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
ROSIirUXDA OCH FRANSKA TRAGIKOMED1EN.
upprörd själsstämning och gifva luft åt sina känslor i ett
passioneradt ordflöde. Hjärnes patos är liksom det
franska retoriskt. Så söker han liksom fransmännen att
förstärka uttryckets kraft genom upprepande af samma ord
och vändningar. Exempel derpå anträffas öfverallt i
monologerna :
"Och i tillbörlig lydno,
Och i tillbörlig trooliet,
Och i tillbörlig aga."
"Hvadh ähr att rett regera,
Hvadh ähr foravara länder,
Hvadh ähr att draga Crono,
Hvadh ähr att bära Spiro,
Hvadh ähr rett fora krigsfolk?"
(s. 147.)
Att detta retoriska medel ofta missbrukas och
derigenom kan blifva löjligt, visa följande rader:
"Jagh vill eij lengre dröija,
Jagh kan eij lengre bijda,
Jagh mäå eij mera tö ff v a."
Ett annat af fransmännen ofta begagnadt retoriskt
medel är antitesen; äfven Hjärne begagnar sig ofta deraf.
"O, du vällust uthan all olust, "Du alleen migh dödar och åter
O, du gledie uthan skreck,
O, du lijsa uthan sorgh!"
Giffver migh mitt lijff igen."
–––-(s. 118).
Liksom Garniers och Hardys skådespel är "ßosimunda"
rikt på monologer; af styckets tjugoen scener äro de nio
monologer. Sådana förekomma visserligen äfven i
skoldramat, liksom i allmänhet det ännu outbildade dramat gerna
brukar eller rättare missbrukar monologen. Men då
monologerna i de äldre dramerna gemenligen äro berättande och
afse antingen att införa en person eller ock att förtälja
något, som i bandlingen icke kunnat upptagas, så bafva
deremot monologerna, i "Rosimunda" liksom de franska en
mera dramatisk karakter. Ty om än äfven de någongåug
innehålla en berättelse, så användas de dock
hufvudsakligast för att personerna i dem må öfverlägga med sig sjelfva,
mönstra motiverna för sitt handlingssätt eller gifva utbrott
åt sina öfversvallande känslor. Hos Hjärne stores dock
monologens dramatiska karakter af ett insmugladt retoriskt ele-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
