Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Der år kungseken, mor! ja, der är kungseken; kors
hvad han är stor och grön! — Så inledde han alltid
samtalet, då de vandrande nalkades stället. — Der skola vi ju
hvila, mor? Ar det inte så? Jag är så fasligt trött; vet mor,
om vi inte hvila, så orkar jag aldrig till kyrkan tills det
ringer samman.
Den lilla gossen var en sorts diplomat, ty egentliga
meningen var att få sitta under eken och låta sin mor berätta
om ”kungen och drottning Philippa”, en historia som han
hört otaliga gånger, men som för hans barnfantasi hade något
obeskrifligt tillockande. Modren förstod meningen, och som
det just var halfvägs till kyrkan, passade det sig väl att hvila
der; och liksom fordom de kunglige satte sig den fattiga
qvin-nan med sitt barn under eken och tog fram en lialf
hafre-kaka för att dela med sig åt sin hofstat, sin lilla Jakob.
Sekler hade gått emellan och ännu sjöng kledran i skogen,
bättre ån — konungens harpolekare, ännu blickade från
himlen Guds kärlek ner på jorden, och hvarje blomma talade
derom, foglarne sjöngo dess lof och den lilla källan sorlade
ett amen.
— Men, började Jakob, sedan han med sina små nakna
ben tagit sig en beqväm ställning’i gräset och begynt tugga
på sin torra brödkant, hvaraf han fick mer ån en anledning
att liksom fordom drottningen ur sin bara hand dricka ur
källan. Men mor! hur var det nu igen med det kungliga
herrskapet? Mor kunde rätt tala om det omigen.
— Det har du hört många gånger, sade modren.
— Ja, men si mor, det är så roligt ändå; tala om, mor,
tala om, hur var det nu igen dronningen sade om kledran?
Hon sade om kledran... ja, mor kan gerna tala om
alltihop, ty det har ej ringt annangången än, vi ha god tid.
Således fanns der ingen hjelp och, sanningen att saga,
modren ^berättade gerna sin saga; ty då hon var liten och
gick vall i skogen, hade hon sjelf mång hundrade gånger suttit
vid källan och tänkt på all denna verldens herrlighet och drömt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
