Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade sjelf ofta sett falkar och glador jaga småfoglar, och
begrep således att det kunde gå an att låta dem jaga, fastän
Jakob icke synnerligen tyckte om de der otäcka hökarne, som
tagit två kycklingar från mor.
Klockorna ljödo klfng klang! kling klang! genom
skogen, då de begge, mor och son, vandrade gångstigen fram
och fÖi-st ett stycke derifrån hunno vägen, då de nu träffade
en mängd andra kyrkgångare.
Man kan väl knappt tänka sig en gladare vandring, ån
den’ ett barn i sällskap med sin mor gör en skön
söndagsmorgon till kyrkan. Hela veckan liar barnet lefvat ensamt
på det lilla torpet i skogen; den enda han sett var modren,
de enda lefvande varelser han känner der hemma äro den
gamla kon, två får, och några höns som göra ofred och oro
vid alla tillfallen.
Om lördagsqvällen, sedan allt Ar undanstökadt, stugan
skurad, löfvad och grann, med ny björkruska i spiseln och
ängbollar i festoner öfver fönstret, säger modren: I morgon tror
jag vi gå till kyrkan; du skall göra din jacka grann och
tvätta dig vackert, så att du kommer snygg i Guds hus. —
Ack! då glänsa barnets ögon af fröjd och det blir ett
putsande, ett lagande utan ända, och slutligen fås en såpsmula
med hvilken den egentliga stortvätten anställes, som slutar
så att det lilla solbrända rödrosiga ansiglet glänser som
polerad koppar och händerna, också solbrända — ty om
handskar har man ingen aning — få en behaglig halmgul
färgskiftning, som der i huset alldeles icke anses vanpryda ett
utfattigt barn. Och när solen börjar rodna himlahvalfvet,
sätter man sig upp i halmbädden, sträcker sig en smula och
tänker: ”Gud ske lof, det är söndag och att vi gå till kyrkan!”
Så var det med Jakob, som dock hade två syftemål —
kungseken och kyrkan, tvenne stora nöjen, större ån sjelfva
hr Schnötzingers ”Dans-Ocean eller trefnadens hem”.
Och så når klockornas allvarliga toner klingade genom
skogen och solen glänste mellan trådtopparne och den sakta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
