- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1851 /
15

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jakob Spelman. En berättelse af Onkel Adam (med lithographi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vinden susade och foglarne qvittrade och våndhalsen sprang
så liflig och qvick kring trådstammarne och ikorrarne
hoppade från gren till gren, då klappade hjertat af glädje, afen
onämnbar fröjd i bröstet på den barfotade gossen, som stolt
och glad sprang på den steniga gångstigen, som ledde till —
kungseken, drottning Philippas källa och — Guds hus.

IF.

Vid Allgottsboda kyrka ligger tätt utanför muren en
graf-sten, som alltid fastat Jakobs synnerliga uppmärksamhet. Det
var en uthuggen och på sitt vis grann pjes, från gamla
tider, troligen mycket gammal, emedan omskriften var med en
underlig ”pränt”, som klockaren sade vara munklatin. Detta
gjorde väl ej Jakob något hufvudbry; ty han kunde icke ens
”svensk latin” eller svenska tryckt med latinska bokstäfver,
utån endast svensk-svenska, eller svenska tryckt med tyska
karakterer; men man hade berättat äfven den
märkvärdigheten, att sjelfva klockaren icke kunde läsa hvad som stod på
grafstenen, utom tiodie Mihi, Cras Tibi, som man kunde
urskilja stående under ett timglas i ena hörnet af grafstenen.
Men den egentliga märkvärdigheten var att man på
densamma skådade en riddare i full rustning, med ett blottadt svärd
i handen hvarpå spetsen vände uppåt, ett tecken att den
af-lidne fallit i en öppen och segerrik fejd med sina fiender;
ty hade han fallit i en förlorad strid, hade svärdet varit nedåt
vändt, och hade han sotdött, hade harnesket saknat bälte.
Det finnes nemligen en egen betydelse för livarje sak på
så-dane gamla grafstenar, så vida man, då de höggos, ville
bekänna sanningen; men det finnes osanningar i sten, liksom i
historien, osanningar som hvarken tid eller våld kunna
tillintetgöra. Den der riddersmannen var dock urbilden för
Jakobs alla föreställningar om det kungliga paret; och han hade
så ofta tänkt derpå, att han liksom väntade, att det utdöda
slfigtet af riddare och mäktige herrar skulle uppstiga ur jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:13:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1851/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free